Fotbollskulturen är inte fin, den är skrämmande

Vad är det för bra med fotboll?

Denna fritidsaktivitet och nöjesindustri har fått en absurd helighet i vårt samhälle. Ett par tusen bråkstakar och huliganer drar fram längs en av Stockholms huvudgator, de trakasserar omgivningen, skadar portar, begår misshandel – och i sammanhanget nämns det knappt.

För skocken drog vidare till Tele2 Arena där några få individer, så säger man alltid, få individer, ställde till ett helvete och utsatte sina medmänniskor för fara.

De få individerna är en myt. Det är den stora massan som gör de få kriminellas verksamhet möjlig. Det var en stor folkmassa som drog fram längs Götgatan på Söder och som eskorterades av polisen som inte mäktade ingripa.

 

Som vanligt när det har varit storbråk talas det om den fantastiska fotbollskulturen och att supportrarna betyder så mycket.

Följaktligen säger AIK:s lagkapten Alexander Milosevic så här i Dagens Nyheter efter skandalen i Stockholm i söndags.

– ... vi måste vara ärliga och säga att supportrar är en stor del av svensk fotboll... Sedan är det klart att negativa grejer aldrig är bra, men jag kommer aldrig att stå här och prata negativt om supportrarna...

Detta säger alltså en vuxen karl om andra vuxna karlar som dragit Götgatan fram på jakt efter bråk, ett par tusen vuxna människor, och polisen visste redan att det skulle bli oroligt och att trafiken skulle stoppas men ingrep inte.

Folkmassan skadade portar längs vägen. Pinkade. Det blev ”några misshandelsfall”, säger polisens presstalesman till mig.

Finns det någon annan företeelse där sådant här är normalt? Tänk om de vuxna karlarna i Stockholms Filatelistförening skulle dra fram på Götgatan och ge sig på fredliga medborgare, pinka på folk, slå sönder portar?

Hästtjejer?

Svenska skidförbundet?

Eller om deltagarna i moskén ovanför Björns trädgård på Södermalm skulle välla ner på Götgatan efter fredagsbönen och ge sig på folk lite slumpvis – någon som tittar snett, någon som verkar vara kristen?

De religiösa bär ju på så stora känslor!

Skulle polisen ”ledsaga” och iaktta?

Tror inte det.

Men när fotbollsdårar väller gatan fram är det på något vis förståeligt. AIK:s lagkapten säger rentav att han måste visa ”kärlek” till lagets supportrar.

Fotbollskulturen är skrämmande.

Några män delar upp sig i olika lag och försöker sparka in en boll mellan två stolpar. De som sparkar in bollen flest gånger vinner.

Beskrivet så är det en trevlig förströelse. Men detta är alltså en verksamhet som får vuxna karlar att kasta brandbomber och knallskott och slåss och misshandla och riva ner kravallstaket.

Ja, vuxna män.

För ingen har väl hört talas om liknande scener i damfotbollen?

Vuxna män och fotboll.

För ingen har väl hört talas om liknande scener i hockey, handboll, vira, brännboll, krocket, golf, hästhoppning, häcklöpning, basket eller orientering?

Det är som om samhället är hjälplöst inför en viss sorts våld. Eller gör sig hjälplöst.

Och knallskott och bengaliska eldar kan huliganerna få med sig in på arenan för att utsätta andra för livsfara. Hur kommer dessa vapen in?

– Det har gäckat oss i 30 år, säger polisens talesman.

 

Kanske handlar det om rädsla. Fotbollshuliganerna är inte att leka med. När AIK-spelaren Jimmy Durmaz säger: ”Det är klart att det är tråkigt när sådant händer men jag förstår deras frustration.”

...anar åtminstone jag en underton av oro.

Den lyser också igenom när höga representanter för elitfotbollen stod i Aktuelltstudion i måndags och AIK:s ordförande med otroligt defensiv ton sa:

”Det är inte ok.”

Alltså att dessa supportrar begår:

Misshandel.

Våld mot tjänsteman.

Blåljussabotage.

Våldsamt upplopp vid två tillfällen.

Skadegörelse.

Det är några av de brott polisen har noterat hittills.

Vandalismen, slagsmålen, terrorismen med bengaliska eldar sker därför att det tillåts ske. Civilisation är en tunn fernissa som bevaras med lagar och att lagarna efterlevs.

Bara när det gäller fotboll ställer sig samhället hjälplöst medan den patetiska horden drar fram genom huvudstaden.

 

Följ ämnen i artikeln