SD har inget att säga till om

Åkessons största problem ska lösas av intellektuella

ÖREBRO. Jimmie Åkesson har en stor utmaning kvar.

Att sätta punkt för SD som ett snickesnackparti.

Intellektuella ska ge dem verklig makt.

Sedan Jimmie Åkesson sagt hej och välkomna och formalia klarats av var det dags för Mattias Karlsson, Åkessons förtrogna och avgående gruppledare för SD i riksdagen att ta till orda.

Han är ofta väldigt intressant att lyssna till för att han går pang på rödbetan. Inga krusiduller.

Därför kan jag nu meddela att Sverigedemokraterna tänker ingå i regeringen efter nästa val, 2022, och då regera tillsammans med Kristdemokraterna och Moderaterna.

Sverigedemokraterna ska också styra i alla kommuner, ”jag tror det är möjligt”, sade Karlsson.
 
Vägen som ska leda dit är också intressant och visar att Mattias Karlsson, eller någon annan, är en utpräglad strateg.

Steg ett är att bygga självförtroende. Det är i sig ingen bristvara i Sverigedemokraterna men den finkalibrerade strategin går ut på att visa vad som händer när Sverigedemokraterna har makten på riktigt.

Enligt en film med Louise Erixon, kommunstyrelsens ordförande i Sölvesborg och Jimmie Åkessons sambo, i huvudrollen som visades på landsdagarna här i Örebro har vattnet inte slutat rinna i kranarna och solen inte slutat skina för att SD tog över styret i Åkessons hemkommun.

Tvärtom har allting blivit bättre och tryggare – kanske till och med soligare, man vet inte. Filmens slutvinjett är ”Sölvesborg i dag, Sverige i morgon”.
 
En annan del av strategin är att engagera intellektuella, universiteten och akademi som Mattias Karlsson formulerar det hela.

Ingen dum idé alls. En framgångsrik politisk rörelse behöver inte bara ha intellektuellt stöd utan också stimulans. Studentförbund, kontakter med universitet och intellektuella i Sverige och utomlands står på ”att göra-listan”.

Bra tänkt som sagt. Men att det leder till regeringsmakt redan om tre år. Nja.

”De fyras gäng” styrde länge Sverigedemokraterna. Nu är det bara Jimmie Åkesson och Richard Jomshof, partisekreteraren, kvar.

Björn Söder, tidigare vice talman, har marginaliserats och Mattias Karlsson drar sig frivilligt tillbaka till uppdraget som internationell sekreterare. Det tänker han i hög grad sköta från hemmet i Älmeryd i Småland, fick man intrycket av.
 
Han kommer alltså fortsatt vara en viktig del av SD:s ledning men trappar ner rejält enligt egen utsaga.

Sverigedemokraterna, med vissa undantag som Sölvesborg, är ett snickesnackparti. De vill, fullt begripligt, inte stanna i det stadiet. De vill ha verklig makt.

Det förutsätter att andra partier vill samarbeta med dem och de är hittills för få. Nämligen bara ett, Kristdemokraterna. Det räcker inte.

SD:s informella makt är, och har varit, stor. De har vridit hela politiken i Sverige mot en som är betydligt stramare och mer negativ till flyktingar och invandring. Och till hårdare straff för snart sagt allting.

Men det räcker inte för SD. De vill inte bara snacka. De vill bestämma.

Gå med i vår opinionspanel

Vill du vara med och svara på Inizios undersökningar där vi tar reda på vad svenska folket tycker om exempelvis samhällsfrågor och politik? Resultat presenteras bland annat i Aftonbladet. Det är frivilligt att svara, du är anonym och kan gå ur när du vill. Klicka på länken för att anmäla dig.