Tegnells innersta lämnades orört
Man bjuder inte vem som helst på sina mumsigheter
I en krönika i Sydsvenskan den 25/5 skriver Rakel Chukri intressant och smart om Söndagsintervjuns Tegnellupplaga, och om jag kisar kan jag nästan hålla med. För ja, måste vi hålla på och gräva och sprätta upp alla, kan inte en del bara få vara myndiga statyer med okänd fyllning?
Men så spärrar jag upp ögonen och inser att det är ett älskat inslag i min sovrutin som är under attack.
Det kan ju låta lite onödigt hårt när man återger en radiointervju i text, och det blir tydligt i Chukris text. Återgivelsen andas kriminallingots ”Var var du egentligen i går klockan 21:30?”. Martin Wicklins mysfaktor faller farligt bort i tryck.
”Möt personen bakom offentlighetens mask i journalistikens mest grundläggande form – intervjun.” Så beskrivs Söndagsintervjun i min podcastapp.
Tackar man ja så sitter man snart öga mot öga med avskalarnas avskalare.
Jag skulle nog inte ens försöka dölja något, bara kliva ur kläderna som står mellan honom och mina tusen jobbiga hemligheter. Orka ta sig igenom den snitslade bana som är en uppbyggnad av förtroende innan hallonet i grottan ligger där som en komprimerad röd punkt av stelnat gegg som du inte pillat i på länge.
Rakel Chukri skriver ”Martin Wicklin tog upp att Anders Tegnell uppfattades som ’rak och rationell’ i sin yrkesroll och att han lät likadan när han pratade om en sådan ’känslomässigt svår sak som att förlora sin mor’. Det är en häpnadsväckande sammanblandning av en persons professionella och privata liv.”
Men man bjuder inte vem som helst på sina mumsigheter. Jag är säker på att det gäller även för Anders Tegnell som efter över två månaders envetet svarande på frågor torde vara slug nog att spara på det innersta. Att bara ge det han är beredd att ge. Wicklin framhärdade men Tegnell började inte gråta, han berättade inte exakt hur det kändes. Ju fler gånger man lyssnar desto tydligare blir det att han inte säger någonting om vad som rör sig i det varma under den mörkröda pullovern. Det är otroligt snyggt.
Tänk att sitta med ett proffs som utöver en knivskarp under huden-skärpa har en personlig värme insprängd i skotten som far och sedan kliva ut genom dörren och fortfarande bara vara en man som ”funderar och analyserar runt smittsamma sjukdomar, hur de sprids och försöka göra det i något analytiskt, statistiskt koncept.”
Rakel Chukri tycker att Wicklin tvingade vår statsepidemiolog in i ett hörn. Kanske det, men i så fall karatesparkade han sig effektivt ur greppet och analyserade sig hem igen.
Om ett år sommarpratar Anders Tegnell och då kanske han återigen pratar om sin mamma, men utan att säga ett ord om hur det kändes.
Stämpeln
- ”För vem vill få sitt känsloliv stämplat som ’rakt och rationellt’ i riksradio”, frågar sig Rakel Chukri retoriskt.
JAG!
- Tänk att bli beskriven med två R-ord och inget av dem är rabiat.
PODD Experten om förändringar i svenska coronastrategin
Om vad som skulle kunna förändras, med professorn Tove Fall.