70-plussare som vill hålla avstånd hånas

Vad är det som pågår?

En kvinnlig pensionär rastar sin hund.

Äldre i riskgrupp över 70 år har fått lättnader i sin tuffa isolering och ska kunna röra sig utomhus med avstånd.

Vi i Sverige löser det genom eget ansvar. Vi behöver inga lagar, poliser och tvingande regler. Alla gör rätt eftersom vi svenskar är så fina människor.

Ett problem är bara att detta inte stämmer. Det ”egna ansvaret” betyder att de starka och friska regerar. Det är den bild jag får av mina läsare landet runt:

”Min väninna bad vänligt en ung kvinna som kom för nära att hålla avstånd och fick då ett hånfullt svar: Håll avstånd själv och vad gör du ute förresten? Väninnan svarade: Du kan väl inte veta min ålder, varpå hon fick svaret: Det syns ju tydligt”. (Maggie).

”På en gång- och cykelväg mötte vi tre pojkar, 16-17 år gamla, som gick i bredd. Jag undrade om de inte kunde hålla avstånd som är rekommenderat. Efter ett antal okvädningsord från ungdomarna skrek en av dem att vi borde skaffa munskydd”. (Egon).

”Jag mötte två personer i bredd på en trottoar. De gjorde inga ansatser att gå en och en så jag kunde passera. Jag var tvungen att gå ut i gatan på en trafikerad väg”. (Yvonne).

”När jag ber folk att hålla avstånd får jag ibland veta att jag är en idiot, att jag borde stanna hemma eller så bemöts jag av fnysningar, hånfulla leenden, arroganta, överlägsna miner och kommentarer, om jag inte osynliggörs totalt”. (Kerstin).

”Jag går ofta ut i gatan och upp på gräsmattor för att hålla avstånd (trots att jag har metastaser i hela mitt skelett)”. (Catrin M).

”Jag är 73 år och har flera diagnoser. Har inte vågat gå ut på tre månader. Men i dag gjorde jag det – gick med min rollator en liten promenad. De jag mötte verkade inte ha en susning om ’avstånd’. Jag vände om”. (Anna-Britta).

”Jag väntar på att en grupp 30-åringar ska lämna några decimeter åt mig på trottoaren men … nej. Jag blir tvungen att gå ut i gatan medan de svischar förbi. Jag känner mig förödmjukad. Fullständigt tillintetgjord”. (Catrin C).

”På min vårdcentral strök en ung man i personalen förbi min axel 3!! gånger. Den 4:e gången sa jag till honom: Du går för nära mig. Då fick jag svaret: Det är du som står i vägen. Skyll dig själv”. (Gerd).

”Min mor, 85, tar sina dagliga promenader tidigt på morgonen. Löpare som måste passera henne på trottoaren är så nära att hon känner vinddraget. De spottar på trottoaren och t o m snyter sig med fingrarna”. (Robert).

”Vi är ute och går 7.30 på morgonen, möter två män i yngre medelåldern cyklande i bredd. Vi viftar åt dem att åka åt sidan. Den ene frågar vad vi menar. Jag säger att vi är 70+ och får till svar: Men det är inte vi!”. (Birgitta).

”Jag känner att vi äldre borde nästan inte få finnas, inte synas någonstans. Många t o m hånler, eller markerar på ett annat sätt, när man går åt sidan, väjer”. (Irene).

Vad är detta för någonting? Är det den nya coronasvensken, den som skulle bli snällare och mer omtänksam, både när det gäller medmänniskorna och klimatet?

Vad är det som pågår?

Varför hånler ni åt 70+ som vill rädda livet genom att hålla avstånd?

Otryggheten ökar bland äldre

  • Sju av tio personer över 65 år känner sig mer otrygga i offentliga miljöer sedan coronaviruset började spridas, enligt en undersökning av Sifo på uppdrag av Jernhusen. Oron de äldre påtalar är trängsel.
  • Elisabeth mejlar från Spanien: ”Klockan 10-12 och 19-20 är det ENDAST tillåtet för 70-plussare att röra sig fritt, att promenera, gå på caféer och restauranger, boka frissa, fotvård, etc. Alla andra göra sig icke besvär. Respekt!”.
  • Jen skriver från Schweiz: ”Vi har motat bort coronaviruset tillsammans, med strikta regler. Nu är äldre ute i samhället precis som vanligt, mina barns kompisar blir hämtade i skolan av mor- och farföräldrarna, och när sommarlovet börjar ska man semestra ihop över generationerna”.