Vart tog replokalerna och det folkliga hänget vägen?

Tänk att du var kung i en mellanstor stad i ett ganska litet land i världen. Tänk att du och dina kompisar på Slottet en dag bestämmer att ni ska bygga ett jättestort hus där det ska rymmas en hel massa kultur.

Ett hus, centralt beläget, dit folk kommer att vallfärda för att se sång, musik och dans, en plats där näringslivet, både i den mellanstora staden och långväga gäster kommer att lägga möten och kongresser.

För att få med dig folket lovar du, kanske lite lättvindigt, att huset naturligtvis ska vara för alla, stora och små, kulturelit och vanliga.

Du kanske till och med kastar in en vision om en folklig mötesplats där det kommer att rymmas replokaler, caféer och möjlighet att hänga lite spontant. Du målar upp en framtid som stadens invånare så innerligt behöver.

 

Du får ditt hus, trots en del protester. Det kanske blev lite dyrare, men i sanning ska folket veta att det hade kunnat bli ÄNNU dyrare. Jojo, du och dina kungapolare på Slottet bantade ju faktiskt ner bygget för att inte slutnotan skulle rusa iväg alldeles uppåt väggarna.
Replokalerna rök någonstans på vägen. Och möjligheten att hänga lite spontant blev det inte heller så mycket med.
Men folket ska vara glada. För huset bjuder på en utsikt över staden som sällan skådats. Och rulltrapporna är ju faktiskt både supercoolt långa och dessutom uppstudsigt röda.
 
Det där skulle kunna vara en saga.

Det skulle också kunna vara en berättelse om en stad som heter Uppsala i ett ganska litet land i världen. Om ett hus som kallades Musikens hus, men som sedan döptes till Uppsala konsert & kongress. Som folket i dag kort och gott kallar UuKåKå.

 

Just nu söker man efter en ny vd till UKK, en person som också ska verka som konstnärlig ledare.

Med sig i uppdraget kommer den nya att få en spritt ny ägaridé, sprungen ur tanken att hitta en tydlig röd tråd för verksamheten som ska stå sig över en lång tid, oavsett vem som är kung i den lilla staden.
Där hittar man formuleringar som att man ”ska vara en livfull mötesplats” (dag som natt) och att UKK ska ”samspela med omgivningen och medverka till en levande stadskärna …”
Jojo.

 

Några replokaler kommer nog ingen konstnärlig ledare i världen lyckas få till. Men vågar man hoppas att, den tidigare lite bortglömda, ambitionen om en mötesplats dammas av?
Tänk om man skulle kunna slinka förbi och bli en del av folkligheten, ta en fika, hänga lite spontant. Tänk om man faktiskt skulle kunna besöka UKK på kvällen.

Tänk om man kunde ta med sig sitt besök, även efter klockan 18, från någon annan stad upp till utsikten som sällan skådats, peka ut favoritställen, imponera lite …
Tänk om man kunde varva ner med ett glas vin efter jobbet och titta ut över byggkranarna som andas framtid runt om i staden? Även de kvällar då det inte är konsert.

 

Tänk om huset blev den mötesplats, det myller av härliga Uppsalabor och besökare, som det har all potential att bli.

 

Tänk om …