Mer krävs för att röka ut brotten mot välfärden
Än en gång ska de grova och organiserade brotten mot välfärden utredas.
Socialförsäkringsminister Ardalan Shekarabi kallade i dag till digital pressträff för att visa handlingskraft och peka ut färdriktning och lämnade sedan över ordet till mannen som ska leda utredningen, polisen och socionomen Amir Rostami.
– Det är ganska stora summor som försnillas, inledde Rostami med att förklara.
Vilket var en underdrift utöver det vanliga. Välfärden är sedan länge en sektor som diverse gangsters och bedragare är förtjusta i och beräkningar har gett vid handen att de årliga vinsterna från fusket uppgår till mellan 11 och 27 miljarder.
Det är alarmerande summor. Det är summor som dränerar välfärden på resurser och som undergräver förtroendet för systemet.
I grunden är det en gigantisk stöld från skattebetalarna som pågår.
De kriminella gängen livnär sig på narkotikahandel, påstås det ofta. Vilket inte är sant.
De är uppfinningsrika nog att tjäna pengar på det mesta och håller sig med allt från växlingskontor med måttlig respekt för penningtvättslagen till garderober på krogar med rymligare samveten än utrymmen för rockar.
Och så har vi välfärdsbrottsligheten. Sjukpenningen är en grundlön för gängkriminella. Assistansersättningar går till vapenhandel. Människor som söker sig en bättre framtid i Sverige tvingas betala svart för intyg om arbete.
Så här har det sett ut de senaste decennierna och röda och blå regeringar har kommit och gått utan att lyckas få bukt med eländet.
Ardalan Shekarabi nämnde givetvis den nuvarande regeringens alla insatser.
Bidragsbrottslagen har skärpts, det har återigen blivit olagligt att fuska med folkbokföringen och Försäkringskassan har fått mer pengar till att kontrollera misstänkta oegentligheter.
Socialförsäkringsministern var dock klok nog att inte skryta för mycket, sannolikt beroende på att han är smärtsamt medveten om att dessa åtgärder inte varit ett under av effektivitet.
Det som nu ska utredas är hur förmågan att bekämpa denna brottslighet kan stärkas.
Mycket av arbetet ska kretsa runt Försäkringskassan, vilket är utmärkt. Det är därifrån de mesta pengarna rinner.
En idé som lanserades är att ansvaret för utredningar ska flyttas från de brottsbekämpande myndigheterna till de utbetalande.
Säkerligen finns fördelar med en sådan ordning, men är det verkligen realistiskt att tro att organisationer som Skatteverket, Pensionsmyndigheten och liknande ska kunna göra jobbet lika bra som exempelvis Polisen och Ekobrottsmyndigheten?
– Den organiserade brottsligheten ska rökas ut från våra trygghetssystem, lovade ministern.
Det låter sig sägas. Jag kan dock inte frigöra mig från misstanken att det kommer att krävas betydligt mer än vad som presenterades i dag för att lyckas med det.
Och detta är inte den första utredningen. Jag tror knappt ens regeringen längre vet hur många gånger eländet har stötts och blöts.
Det har gått fyra år sedan Lars-Erik Lövdén lämnade över en tjock lunta om hur brotten mot välfärden ska stoppas.
Vad har hänt sedan dess? Plundringen har bara fortsatt.
Men det är givetvis bra att någonting sker. Alldeles för få av dessa systemhotande stölder klaras upp och för att bekämpningen ska bli effektivare behövs mer kunskap.
Och valet av den kloke och kunnige Amir Rostami som utredare är utmärkt.