”Lex Luna” är en viktig reform - men det finns skäl att se upp

Ebba Busch (KD), Ulf Kristersson (M), Jimmie Åkesson (SD) och Johan Pehrson (L) under  dagens pressträff.

"Lex Luna".

Regeringens nya sekretessregel kan te sig självklar, myndigheter måste ju kunna dela information med varandra.

Men det finns anledning att vara vaksam då brandväggar rivs och våra hemligheter blir statlig egendom.

Förslaget ingår i ett kriminalpolitiskt paket som presenterades vid en presskonferens i morse där ledarna för samtliga fyra partier bakom Tidöavtalet deltog.

Där stod Ulf Kristersson och Jimmie Åkesson och log och låtsades som de senaste dagarnas ordkrig mellan moderater och sverigedemokrater om koranbränningen aldrig ägt rum.

Även Ebba Busch och Johan Pehrson fick luft och allt från meningslöst skruvande i paragrafer (den förra regeringen skärpte 70 straff utan att någonting blev bättre) till vettiga förbättringar av ersättningar till brottsoffer lades fram.

Pressträffens viktigaste förslag presenterades av KD-ledaren.

"Lex Luna", döpt efter den tioåriga flickan vars liv har förändrats för alltid efter att ha utsatts för ett mordförsök och våldtäkt av en 15-årig pojke.

En ny huvudregel ska utredas och föras in i lagboken: skolan och socialtjänsten måste kunna dela information med polisen.

Inte minst överfallet på flickan har gjort bristerna med dagens ordning tydliga.

Pojken hade anmälts för sexuellt kränkande beteenden mot skolflickor samt för en attack mot en kvinna vid en gångtunnel, men utredningar föll mellan stolar och sekretess mellan myndigheter gjorde att den ena handen inte visste vad den andra ägnade sig åt.

Han borde ha varit föremål för ingripande åtgärder långt innan katastrofen i Skellefteå.

Luna borde ha fått fortsätta att dansa och sjunga och drömma om att få bli youtuber.

Sant är att nuvarande regler kring sekretess, som stiftades någon gång i forntiden, behöver ses över och moderniseras.

Och det framstår som självklart att det inte ska finnas konstiga hinder för myndigheter att slå larm till polisen då det finns skäl att anta att brott har begåtts eller kommer att begås.

Men dagens utspel ska också ses i ljuset av att politiker till höger och vänster och diverse myndighetschefer vill riva alla möjliga brandväggar i vällovliga syften.

Terrorister ska gripas innan de slår till, välfärdsplundrarna buras in och knarkbaronernas miljardindustri slås sönder.

Det finns ingen anledning att förvånas över att Försäkringskassan har skickat en 17-sidig promemoria till Justitiedepartementet med önskemål om att alla sekretessregler mellan myndigheter som skyddar individen ska skrotas.

En dröm givetvis för polisen. Men det finns ett problem. Sverige är inte Kina. Grundlagen ger oss rätt till en privat sfär dit inte staten äger tillträde.

Myndigheterna vet mycket om oss. Du kanske har varit brottsoffer i en rättegång. Du kanske har fått vård för psykiska problem. Ditt barn har kanske ätstörningar.

Skatteverket har uppgifter. Sjukvården har uppgifter. Socialtjänsten har uppgifter. Och så vidare.

Sekretessen är en garant för att all denna information inte samlas på ett och samma ställe. En garant mot myndighetsmissbruk.

Jag har inga invändningar mot ”Lex Luna”.

Men vi ska inte vara naiva. Det pågår en rörelse mot någonting vi i dag inte vet någonting om.

Det kan visa sig vara en rörelse mot ett samhälle vi inte vill leva i.