Krigets många ansikten – cyberattacker lika effektiva som granater
Medan alla går och väntar på att stridsvagnarna ska rulla in över gränsen kanske det händer något helt annat.
Ett krig kan ha många ansikten.
Cyberattacker kan vara lika effektiva som ett granatregn. Och betydligt billigare.
Medan världen håller andan för att se vilken dag som Ryssland invaderar Ukraina kan kriget i själva verket ha börjat redan i går kväll. I liten skala.
Då utsattes Ukrainas största bank och försvarsdepartement för cyberattacker som blockerade åtkomsten. Visserligen går det inte att omedelbart spåra den här typen av överbelastningsattacker men det råder ingen tvekan om att misstankarna i första hand riktas mot Ryssland. Nato och diverse västexperter har redan i förväg varnat för en cyberinvasion från Ryssland.
Vladimir Putin har visat sig vara en mästare på att med små krigsmedel nå ganska goda resultat. När han går i krig är det oftast med små, kirurgiska operationer där risken för egna förluster är minimala. En modern hybridkrigföring som han tillämpat bland annat i Georgien, Syrien och Ukraina.
Cybervapnet är ett av Rysslands främsta verktyg.
2014 hackade Ryssland det elektroniska rösträkningssystemet i ett försök at påverka utgången av valet i Ukraina.
2015 lyckades Ryssland stänga av elförsörjning för delar av Ukraina. Året efter skedde samma sak i huvudstaden Kiev.
I januari i år drabbades 70 ukrainska myndigheter av en omfattande cyberattack där skärmarna hos användarna visade hotfulla meddelanden. Microsoft gick snabbt ut med att datorerna infekterats med skadlig kod. Även här är Ryssland starkt misstänkt även om konkreta bevis än så länge saknas.
Cyberattacker har stora fördelar. En fiende kan med relativt små och enkla medel lamslå betalningssystem, transporter eller energiförsörjningen i ett annat land.
Lätta att förneka
Det är attacker som åtminstone initialt är lätta att förneka. Många av de ryska attackerna utförs av vad som på ytan är icke-statliga aktörer. Men även den militära underrättelsetjänsten GRU och andra ryska säkerhetstjänster har grupper som är specialiserade på cyberattacker.
Attackerna skapar kaos och osäkerhet. De undergräver förtroendet för myndigheter och för statens förmåga att styra. De skapar otrygghet. De blir del av den allmänna psykologiska krigföring som redan pågår i Ukraina med ideliga bombhot mot skolor, sjukhus, myndigheter och tunnelbanestationer. Över 300 sedan årsskiftet.
Rysslands påverkansoperationer inför presidentvalet 2016 har skadat USA och den amerikanska demokratin långt mer än vad Kreml skulle ha klarat med traditionella militära medel, bortsett från kärnvapen. Ryssland har bidragit till polariseringen i USA som i sin tur försvagat USA som supermakt.
Ryssland använder cybervapnet i många länder. Både den svenska och norska säkerhetspolisen rapporterar varje år hur försök till intrång hos myndigheter och företag hela tiden växer och där Ryssland är en av de främsta aktörerna.
Ukraina är kanske det bästa exemplet på att även en militär invasion kan se väldigt annorlunda ut.
När män i gröna uniformer utan nationsbeteckningar dök upp på Krim 2014 förnekade Ryssland först att de var ryssar. Medan alla undrade vem det då kunde vara så intog Ryssland den ukrainska halvön utan att i stort sett avlossa ett enda skott.
Regimbyte
När Putin samma år startade kriget i Donbass-regionen i östra Ukraina var det genom ombud. Ryssland stöttade och utrustade separatister som ville att Luhansk och Donetsk skulle bli självständiga från Ukraina. Ryska soldater har deltagit i striderna även om Ryssland förnekar det.
Med relativt små medel lyckades Putin annektera Krim och i praktiken kapa loss en annan del av Ukraina och därmed effektivt stoppa alla möjligheter till Nato-medlemskap i närtid.
Cyberattacker skulle kunna förebåda ett militärt anfall av Ukraina men de skulle också kunna vara huvudnumret.
Det enda egentliga skälet att genomföra en fullskalig invasion av Ukraina är om Putin vill åstadkomma ett regimbyte i Kiev. Men det vore en oerhört kostsam och farlig operation med osäker utgång. Även om han lyckades skulle Putin ha en stor del av det ukrainska folket emot sig och riskera att få en omfattande motståndsrörelse på halsen.
Så varför starta ett fullskaligt krig med risken att förlora tusentals ryska soldater när han kan uppnå en hel del av sina mål med mycket mindre insatser, både i form av människoliv och pengar?
Bara genom att samla över hundratusen soldater längs Ukrainas gräns har Putin lyckats skapa ett så effektivt hot att västledare reser i skytteltrafik till Moskva för att höra vad som kan få honom att avstå från krig.
Det övertaget förlorar han vid en militär attack mot Ukraina.
Samtidigt råder stor skepsis hos Nato om Rysslands påståenden om trupptillbakadragningar. Inga sådana kan ses på satellitbilder.
Så frågan om en militär invasion håller fortfarande världen i ovisshet.
Förmodligen är det så Putin vill ha det.