Viktigt att utmana sig själv och följa med i det som händer

”Före pandemin brukade jag gympa hjärnan genom att lära mig att åka kollektivt i andra länder.”

Det är jobbigt att lära nytt.

Men nödvändigt.

Även för den som är äldre.

Nu är det längesen jag var i något annat utland än Danmark. Men före pandemin brukade jag gympa hjärnan genom att lära mig att åka kollektivt i andra länder.

Att lista ut systemen i Nice och Düsseldorf gör att man blir så stolt när man lyckas. Jag älskar att lite nonchalant blippa eller stämpla som en inföding när jag stiger på en buss utomlands.

Lätt är det inte alltid. Men det är viktigt att utmana sig själv och följa med i det som händer.

När jag flyttade till Stockholm tyckte jag att det var bökigt varje månad att få tag på nytt periodkort till lokaltrafiken. Ofta har man inget försäljningsställe inom gångavstånd när det är dags.

Sen kom automater som alltid låg för långt bort när man skulle ladda plastkortet.

 

När jag återvände till Stockholm efter lång bortavaro under pandemin, gick stressnivån omedelbart upp när jag tänkte på att fixa SL-kort. Kanske hade det hänt något nytt? Kunde man ha det i mobilen?

Vilken lycka när det gick. Slut med krånglet. Bara att köpa i SL-appen och så ligger kortet alltid där och kan uppdateras när det är dags.

När man klarar av att lära nytt upptäcker man oftast att livet blir enklare. Därför är det värt att försöka.

Nu ser jag i Facebook-gruppen ”Äldreupproret” att det nya biljettsystemet hos SL upprör. ”Jag blir så trött, allt ska ändras” är en kommentar. En annan skriver: ”Jag är allergisk mot alla appar”. 

”Hur ska man klara allt framöver?”, undrar någon.

Precis den känslan övermannade mig när jag fick ett femsidigt kompendium från min bostadsrättsförening om det nya bokningsystemet i tvättstugan.

Tidigare fanns något som jag tyckte var oerhört modernt när jag flyttade hit – små brickor som man låste in på bokningstiderna med en nyckel.

På Alideberg i Borås hade vi haft ett schema på anslagstavlan som man fyllde i med penna.

Men nu ska allt skötas – ja, ni gissade rätt – via en app.

Min spontana reaktion var: aldrig i livet. Jag har ju tvättmaskin och torktumlare i lägenheten. Det här orkar jag inte med. 

Men jag har tänkt om.

 

En vacker dag, när jag inte är stressad över något annat, ska jag sätta mig ner och läsa alla fem sidorna. Sen ska jag boka en tvättid i appen även om jag inte behöver den. Bara för att veta hur man gör.

Varför? Därför att om man låser in sig i okunskap är det svårt att hitta nyckeln den dag man vill ut.

En läsare klagar på att p-skivorna ska tas bort på en parkering i Nacka. Numera ska man parkera med hjälp av en app.

Jag har från passagerarsätet under en längre tid följt min mans kamp med att parkera med app. Det har varit ångestfyllt. Men nu plötsligt fungerar det.

Och det är ett överlägset system.

Så nej, jag kommer aldrig att kämpa för att det ska finnas ett reservat för äldre där vi lever i okunskap och fortsätter att använda föråldrade system.

Vi som har förmågan mår bra av att lära nytt och följa med. Då ingår vi i gemenskapen och det är viktigt att vi finns där.

”Tidigare fanns något som jag tyckte var oerhört modernt när jag flyttade hit – små brickor som man låste in på bokningstiderna med en nyckel.”

En annan sak jag är stolt över att jag har lärt mig är att handla i självscanningskassa. Det var krångligt först, jag gjorde fel, jag fick be om hjälp. Men nu kan jag inte leva utan detta.

En läsare, 75, skriver: ”Hjälper pensionärer via Seniornet och VET att det bara är rädsla att använda den nya tekniken. Ta en omgång till om det digitala samhället för pensionärer. Jag hejar på!”.

Seniornet är en nationell ideell förening som lär seniorer att använda digital teknik. Finns i södra och mellersta Sverige med drygt 40 lokala föreningar från Ystad och Trelleborg till Sollefteå och Östersund.

Följ ämnen i artikeln