Framtidens dom över vår likgiltighet blir hård
Samma dag som jag läser om nya rekord i antalet skjutningar ser jag en brittisk thriller från 1961 på Netflix.
Den är lärorik. Populärkulturen speglar tiden lika bra som den seriösa. Kanske bättre. Om du vill veta vad hur samhället såg ut 1961, vad man fruktade, moralen, är det mer givande att se filmen ”De sex ligorna” än att läsa någon av de avancerade diktsamlingar som publicerades det året.
I fredags sköts en 19-åring vid en fritidsgård i Södertälje. I lördags sköts en man i huvudet med automatvapen i samma stad.
I år har sammanlagt 50 personer skjutits till döds i Sverige varav 20 i södra Stockholm, skriver Svenska Dagbladet.
”De sex ligorna” heter ”The Frightened City” – den skrämda staden – på Netflix. Distributörerna klarar inte längre att tolka från engelska till svenska.
Sex ligor – gäng säger vi nu – går samman i beskyddarverksamhet mot krögare och butiksägare. Det blir slitningar. Ledaren skjuter en av sina konkurrenter, det är vändpunkten.
Intressantaste scenen för en svensk tittare år 2022 utspelar sig dock på den ansvarige poliskommissariens kontor.
När jag ser den tänker jag på vår debatt om skjutningarna. Förut försäkrade diverse myndighetsföreträdare att skjutningarna inte berörde den breda allmänheten. Sådana lugnande besked får vi inte längre. Men ibland får vi den beskäftiga upplysningen att våldsbrottsligheten generellt minskar.
Som om det är en tröst när vi upplever en mordvåg som förändrar vårt samhälle.
Andra förringar och parodierar morden och den extremt grova brottsligheten som de är ett uttryck för. ”Hör du till dem som tror att Sverige är ett av världens farligaste länder att leva i? Du är lurad av dem som vill att du ska vara rädd”, skriver förr-förre vänsterledaren Lars Ohly på Twitter.
Så den unga kvinnan i Södertälje som på tv i söndags sa att hon inte törs gå ut med soporna kvällstid är lurad?
Alla de bokstavligen livrädda människor jag träffat i Husby, Tensta och Rinkeby – lurade? Är deras fruktan irrationell?
I ”De sex ligorna” kallar kommissarien till sig den ansvarige utredaren när en av ligaledarna blivit skjuten. Kommissarien säger att inrikesdepartementet har ringt hela morgonen. Polischefen har kallats dit. Frågor ställs i parlamentet.
Kommissarien säger:
Det finns ett stort allmänintresse för det här fallet. Inte för att en ligist blev mördad utan för att en pistol användes mitt på ljusa dagen, ett stenkast från Piccadilly Circus. Och som toppen på en våldsvåg. Om vi inte agerar snabbt kommer Peters gäng att hämnas honom. Då pratar vi fullskaligt krig. Troligtvis kommer de även att använda skjutvapen igen. Så nu måste vi stoppa det.
Ett mord med pistol har skett i London. Kommissarien är beredd att vända upp och ner på stan innan de skjuter igen.
Det låter gulligt. Som en bild av ett idylliskt förflutet.
Men det var inte idylliskt. ”De sex ligorna” hade premiär bara 16 år efter världshistoriens blodigaste krig med fasor som ingen innan dess hade kunnat föreställa sig. Storbritannien hade ännu inte hämtat sig från striden, skulle på vissa sätt aldrig göra det.
Ändå denna upprördhet över ett skott, ett mord! Det fick inte ske igen.
Därför att sådan var den moraliska måttstocken, även i världsmetropolen London.
Vad säger våra reaktioner inför skjutningarna 2022 om våra måttstockar? Vårt samhälle? Vårt förhållande till de hundratusentals människor som bor i områden där fruktan härskar?
Häromdagen klippte jag ut en notisspalt ur Dagens Nyheter. Rubriker staplade på varandra i samma tidning – notiser, mer var de inte värda:
Flera skott avlossade mot bostad
Fängelsestraff för skott mot 14-åring
17-åring häktad för mord i Sundsvall
Tonårsflicka misshandlade kvinnlig cyklist
Jag ser på en brittisk thriller från 1961 och ser rakt in i den tiden.
Framtiden kommer att se tillbaka på oss. Domen blir hård.