Mördare på fri fot har skäl att sova dåligt om nätterna

Åtal väcks för 24 år gammal dränkning.

Mördare där ute, ni har skäl att ligga vakna om nätterna.

En sak som otåliga och rastlösa redaktörer gärna undviker att tänka på är att åtal är en helt annan sak än en dom som vunnit laga kraft.

Åklagaren kan inte unna sig den lyxen utan tvingas ta itu med besvärliga realiteter som att brott måste bevisas bortom rimligt tvivel och vittnen som plötsligt är osäkra och teknisk bevisning som ifrågasätts av besvärliga advokater.

Inte minst mord med årtionden på nacken kan erbjuda betydande svårigheter. Bevis är en färskvara, vittnen glömmer och när det gamla beslagsprotokollet halas fram ur poliskällaren visar de sig vara ofullständiga.

Så bygger också dagens åtal för ett 24 år gammalt mord på indicium som läggs till indicium och bildar en kedja som enligt kammaråklagare Ewa Tvengström är tillräckligt stark.

Den i dag 54-årige misstänkte ska den 20 december 1995 på olika sätt ha misshandlat sitt offer innan han ”på okänt sätt” kvävt honom och slutligen dränkt honom i ett badkar.

Något som ska bevisas med inte mindre än 25 vittnen som ska berätta om allt från att den döde var en lugn och skötsam småbarnsfar till mystiska telefonsamtal innehållande anonyma hot mitt i natten.

Samt med teknisk bevisning, där fingeravtryck i offrets bostad är det viktigaste.

Föreställ er att 54-åringen är skyldig. Föreställ er pressen som han då levt under de senaste 24 åren. Ångesten. Vetskapen att polisen när som helst kan knacka på dörren och att livet som han känt det är över.

Han har varit anhållen två gånger tidigare. Han vet att polisen hållit ögonen på honom. Han måste, om han nu mördade mannen, varit konstant rädd för att fallet skulle öppnas och den avgörande pusselbiten hittas.

Det kan inte vara roligt att tvingas leva sitt liv på det sättet. Det kan inte vara roligt för andra mördare på fri fot att läsa rubriker om detta fall. Sanningen riskerar alltid att komma ifatt dig.

En med tiden alltmer raffinerad kriminalteknik har gjort att de polisiära oddsen för att klara upp gamla fall har förbättrats. Men viktigast är att den 25-åriga preskriptionstiden för brott med livstids fängelse i straffskalan togs bort den 1 juli 2010.

Detta skedde efter åratal av utredande och långbänkeri och klubbades först då mordet på Olof Palme var på väg att preskriberas.

En studie som gjordes i samband med lagändringen gav vid handen att det fanns 500 ouppklarade mord och att ett hundratal av dem var möjliga att lösa.

Polisen har tillsatt olika cold case-grupper runt om i landet, vissa har varit något så när framgångsrika, andra har fungerat uselt och lagts ner för att återuppstå i ny skepnad.

Traditionellt har nio av tio mord klarats upp. Men de senaste år har vi fått en ny kategori dödligt våld, de gängrelaterade skjutningarna i vissa förorter. Av dem klaras bara en fjärdedel upp.

Om utvecklingen står sig, och inga väsentliga trendbrott synes, har antalet ouppklarade mord inom några år ökat till 700.

Större krav kommer med andra ord att ställas på cold case-grupperna. Mord är det grövsta brottet en människa kan begå och det är av flera skäl mycket viktigt att de blir lösta.

Det är viktigt för de anhöriga till offret. Det är viktigt för att en hög uppklaringsprocent har en betydligt mer avskräckande effekt än en låg. Det är viktigt för staten att markera mord inte tolereras.

Här hittades den döde mannen 1995.