Lavrovs absurda ”show” visar FN:s maktlöshet

Rysslands utrikesminister Sergeij Lavrov talar i FN:s generalförsamling 24 september förra året, när Rysslands invasionskrig i Ukraina pågått i sju månader.

Känns rent absurt när Rysslands utrikesminister Sergeij Lavrov sitter i ordförandestolen i FN:s säkerhetsråd och pratar om hur FN:s grundläggande principer ska upprätthållas. 

Lavrovs smaklösa show sätter strålkastarljuset på hur tandlöst FN är i vissa avgörande lägen.

Flera världsledare kallar det ett aprilskämt. Andra har benämnt det som en skam för världsorganisationen. Det faktum att Ryssland tillåts inneha ordförandeklubban i FN:s säkerhetsråd samtidigt som man med sitt angreppskrig på Ukraina har brutit mot alla de principer om fred, respekt av gränser och internationellt samarbete som hela idén med FN bygger på.

Visst är det upprörande att Lavrov tillåts sitta där intill FN-chefen Antonio Guiterres och ge bilden av ett Ryssland som upprätthåller FN:s normer. Men det faktum att det kan ske sätter ljuset på något mycket allvarligare; FN:s oförmåga att ingripa i konflikter där någon av säkerhetsrådets fem permanenta medlemmar själva är inblandade.

FN:s säkerhetsråd har ett roterande ordförandeskap mellan de 15 medlemmarna. Få uppmärksammade att Ryssland innehade posten även då Ukraina invaderades den 24 februari förra året. I chocktillståndet då fanns det så mycket annat som kändes viktigare.

För att ordningen om det roterande ordförandeskapet ska kunna ändras krävs enighet i säkerhetsrådet. Det räcker att något av de fem länder som har vetorätt (USA, Kina, Ryssland, Frankrike och Storbritannien) säger nej för att stoppa en reform som exempelvis skulle utesluta ett land som bryter mot organisationens grundläggande principer, från att inneha ordförandeskapet.

Håller för näsan

 Sergeij Lavrov och Ryssland håller i ordförandeklubban i FN:s säkerhetsråd.

Därför kan Lavrov lugnt sitta kvar med klubban i näven medan övriga närvarande håller för näsan i avsky. Han kommer att sitta där igen om 15 månader även om Ukrainakriget fortfarande pågår.

Betydligt allvarligare är att Ryssland med sitt veto kan stoppa varje försök i säkerhetsrådet att införa FN-sanktioner mot Ryssland, lösa Ukrainakonflikten på diplomatisk väg eller i ett senare skede skicka fredsbevarande FN-trupper till landet.

Ett krig av den storleken och med den stora påverkan internationellt som Ukrainakriget har borde normalt sett ha stått överst på FN:s dagordning. 

I stället kan man i stort sett räkna bort den organisation som efter de två världskrigen bildades för att åstadkomma en världsordning som byggde på att konflikter löstes genom förhandlingar och inte genom krig.

FN:s händer är bakbundna av Rysslands vetorätt precis som den i andra konflikter varit det av Kinas eller USA:s sätt att använda sina veton.

FN:s generalsekreterare uttalar sig flitigt om hur Ryssland med kriget i Ukraina bryter mot FN-stadgan men det är inte mycket han kan göra för att stoppa det.

Ryskstyrd världsordning

I det stora hela har FN bara lyckats med en enda sak i Ukrainakriget och det är att tillsammans med Turkiet medla fram avtalet som gör att Ukraina trots kriget kan exportera sin spannmål via Svarta havet till många fattiga länder som är beroende av den.

Avtalet går ut om mindre än en månad men det finns goda chanser att det kan förlängas av den enkla anledningen att det även gynnar Ryssland.

Många av de länder som köper Ukrainas spannmål är traditionellt Rysslands allierade. Putin vet att han numera inte kan räkna med annat än dålig pr i västvärlden men han vill gärna ligga bra till hos de utvecklingsländer som han hoppas samla runt sig kring en ny ryskstyrd världsordning.

FN har gjort nytta även i ett annat avseende.

När Ryssland blockerat frågan i säkerhetsrådet har FN:s generalförsamling två gånger röstat mot överfallet på Ukraina och för att Ryssland omedelbart måste dra tillbaka sina trupper.

Ukrainarna sörjer sina döda. Här begravs Andrii Vorobiov på en kyrkogård i östra delarna av landet.

Varje gång har över 140 av FN:s 192 medlemsländerna röstat mot Ryssland. Ett antal har lagt ner sina röster medan bara ett fåtal länder i stil med Belarus och Nordkorea röstat till Rysslands fördel.

Så det har ändå blivit tydligt hur isolerat Ryssland är på världsscenen.

I morse hörde jag FN:s förre rättschef Hans Corell uttala sig i radions P1 om att det krävs mer av statsmannaskap och att de stora länderna måste uppmanas hårdare att upprätthålla FN;s principer. En from förhoppning som i dagens läge tyvärr framstår som naiv.

Samtidigt är lätt att gnälla över FN:s impotens men kanske ska vi vara tacksamma över att det fortfarande finns åtminstone en enda arena där hela världens ledare kan mötas hur oeniga och osams de än är.