Om svåra smärtor kunde rubrikerna ha handlat
Storyn om en ”knarkfabrik” hemma hos en reporter på Sveriges Radio är inte bara svagare än isen på Mälaren i mars.
Det som borde skapa rubriker är att staten tondövt bestraffar människor som använder cannabis för att mildra extrem smärta.
Men låt mig, innan jag ger mig in i de juridiska labyrinterna, rekapitulera de senaste dagarnas ståhej.
Expressen berättade igår om en knarkfabrik som hittats hemma hos vad som påstods vara en reporter på Sveriges Radio.
Journalisten i fråga, frilansaren Josephine Freje, trädde fram i sociala medier och berättade att nyheten handlade om henne, varefter Aftonbladet hakade på. Konturerna av ett drev mer än skymtade.
Men en närmare titt på fallet gav vid handen att Radiohuset på Gärdet inte härbärgerar Sveriges Pablo Escobar.
Freje har visserligen sålt ett jobb till Sveriges Radio, men är inte anställd där. Någon knarkfabrik fanns inte i källaren. Och det är inte ens hon som är misstänkt.
Den som är åtalad för narkotikabrott är i själva verket hennes man, som ska ha framställt 355 gram cannabis.
Att den här vattniga soppan över huvud taget leder till rubriker beror naturligtvis på den stora uppmärksamheten runt en före detta reporter på Ekot och hennes samröre med en islamist som bedöms vara ett hot mot rikets säkerhet.
Vad kan vara smaskigare i den upphetsade stämning som råder än att drämma till med ytterligare en Public service-härva? Garanterad klicksuccé. Jubel i vissa kretsar. Där fick den vänstervridna statsradion!
Men det är inte för att kritisera kvällspressen jag skriver den här texten. Det har redan tillräckligt många andra (på goda grunder) gjort.
Mitt ärende är ett annat, nämligen att berätta om hur lagen och domstolar ser på brottet som mannen misstänks för.
En inte alldeles oväsentlig detalj i sammanhanget är att han tänkte röka den odlade drogen som lindring mot Hortons huvudvärk.
Det är en mycket ovanlig sjukdom som för med sig extrema smärtor. En smärta som av WHO klassas som en tia på en tiogradig skala. Skoven gör lika ont som att bli skjuten i huvudet.
Hortons kallas även ”Självmordshuvudvärk”. Det är inte taget ur luften. Studier visar att upp till 25 procent av de drabbade tar sitt liv.
Det finns ingen behandling som botar sjukdomen, men vissa medel och metoder erbjuder lindring. Möjligen är cannabis ett av dem, även om det inte finns evidens för att så är fallet.
Mannen har nu fått medicinsk cannabis utskrivet av en läkare. Resultatet har varit positivt, attackerna kommer inte längre varje natt och gör inte lika ont som tidigare.
Ni som anser att sjukdomen saknar betydelse och att cannabisodlare ska ha sitt straff oavsett vad de har för drivkraft behöver dock inte vara oroliga.
Mannen har erkänt, utredningen är i övrigt robust och invändningar om en exceptionell sjukdom kommer inte att leda till att han frias.
Att jag vågar vara så styv i korken beror på en dom i Högsta domstolen för ett par år sedan.
En förlamad och rullstolsburen man använde egenodlat hasch mot sina svåra smärtor. Läkare hade prövat i princip allt, men inget hjälpte.
Först med en tesked bestående av lite narkotika och kokosolja i kaffet varje morgon blev livet drägligt igen.
Nämndemännen i tingsrätten friade mannen på medmänskliga grunder, hovrätten samt högsta instans fällde honom.
Det är inget fel på domen i HD. Paragraferna ger mycket lite utrymme för barmhärtighet av det slag som hade krävts för att se mellan fingrarna.
Problemet är inte domstolarna. Problemet är ett annat:
Den svenska narkotikapolitiken är så rigid att till och med den som i desperation odlar cannabis mot outhärdlig smärta anses vara brottslig.
Om detta missförhållande kunde rubrikerna ha handlat.
