Ingen hysteri – men nu går jag i karantän
Som 60+ är jag livrädd för coronaviruset. Varför det? Jag är inte dum i huvudet.
När en del yngre skroderar om att de inte är ett dugg rädda för den ”ofarliga” smittan, saknar de perspektiv. Ser man på helheten är riskerna störst för oss äldre.
Jag har inte uppnått åldern för gratis influensavaccin, men har betalat för sprutan sen jag senast var sjuk i influensa. Då kände jag att det är en dödlig sjukdom. Sen jag fyllde 60 tar kroppen mer stryk av att vara sjuk.
Så ja, jag är livrädd för coronaviruset. För egen del, och för andra i min närhet, äldre och med hjärt- och lungproblem.
Det har varit för mycket fokus här i Sverige på risken för skolbarn. Många föräldrar är arga för att inte skolor stängs. I förrgår hade SVT en stor sändning om viruset där en barnpsykolog intervjuades. Det hade varit bättre att ha med en psykolog specialiserad på äldre.
Men nej, det talas fortfarande om riskerna för prinsessan Estelle, när fokus borde vara på vad som skulle hända om kungen, 73, eller drottningen, 76, blir sjuka. I drabbade områden i Italien rekommenderas folk över 65 att inte gå ut på två veckor. Här i Sverige ska vi nu inte gå till jobbet förkylda om vi jobbar inom äldrevården, och undvika besök hos anhöriga på äldreboenden.
Jag har väntat på det beslutet. När coronaviruset tog sig in i ett äldreboende utanför Seattle i USA dog 13 personer på kort tid. Min mamma, som precis fyllt 95, bor på ett äldreboende och där vill jag att hon ska vara så trygg som det bara går.
Nonchalansen hittills här i Sverige mot äldre som hotas av smittan är sorglig. För en vecka sen besökte Frankrikes president Emmanuel Macron ett franskt äldreboende, och bilden där han sitter med fem sköra äldre utstrålade en respektfull omtänksamhet. ”Nu handlar det i första hand om att skydda de mest utsatta”, sa han. Macrons budskap var att folk måste undvika att besöka äldre släktingar. Fem dagar senare kom det budskapet hit.
Det fick rädslan att krama hjärtat. Det var skakande att se inte särskilt högt uppsatta myndighetspersoner stå på rad på en presskonferens och försöka förklara för hela svenska folket att det liv vi tagit för givet just nu inte finns längre.
Det är mödosamt att själv försöka pussla ihop vad det är som händer, vad myndigheterna säger, och vad det får för konsekvenser för mig. I helgen började jag gradvis förstå att jag de närmaste månaderna inte ska resa någonstans, att jag ska välja bort evenemang med okända människor inomhus, och att jag inte ska gå i affärer mer än nödvändigt.
Onödigt? Hysteriskt? Nej, inte alls. Så vill jag leva mitt liv den närmaste tiden för att minska riskerna för mig själv, för mina närmaste och för samhället. Jag vill inte belasta den redan pressade sjukvården.
Jag är glad att jag är pensionär och inte pendlar i rusningstid på bussen varje dag, eller är på en stor arbetsplats. Jag går i frivillig karantän.
Vi har ändå levt genom asiaten, Hongkong-influensan och ett gäng hemska barnsjukdomar. Vi som är 60+ tänker att det här ska vi fixa.
Använder sig av mr Darcy
- Det vanligaste tipset som cirkulerar nu på sociala medier är i stället det från Storbritanniens premiärminister Boris Johnson, att sjunga ”Happy birthday” två gånger medan man jobbar med tvål och vatten.
- Den viktigaste aktiviteten på dagarna numera är att tvätta händerna. Man ska göra det så fort man kommer hem, innan man tar på några ytor. På dagis fick barnen lära sig att tvätta så länge ”Blinka lilla stjärna” varar.
- Jag piggar upp mig genom att tvätta händerna till mr Darcys frieri till Elizabeth Bennett i Jane Austens ”Stolthet och fördom”. Lagom långt, när det framförs av Matthew Macfadyen i filmversionen. Jag väljer Colin Firths tv-version och blir extra ren.
PODD Resor i coronatider – det måste du tänka på
I dagens Aftonbladet Daily pratar vi om vad som gäller med utlandsresor i corona-tider. Gäst är konsumentrådigare Maria Wiezell.