Vi präglades av ”Bröderna Cartwright”
”Pappa Ben sköt en sten i arslet på en ren”.
Så sjöng vi på skolgården i början av 60-talet.
Det handlade om ”Bröderna Cartwright”, en Vilda västern-serie som hade premiär i Sverige den 26 december 1959.
Serien hette ”Bonanza” i USA och den spelades in i 431 avsnitt mellan 1959 och 1973.
På ett sätt liknade den Kalle Anka. Ensam pappa/farbror med tre pojkar. Någon akademisk entusiast skulle säkert kunna kunna få forskningsanslag till en jämförande studie, eftersom Kalles söner ser ut som enäggstrillingar, medan Pappa Bens söner Adam, Hoss och Lille Joe är markant olika, både till utseende och karaktär. Speglar det sprickor i dåtidens murar av misogyni? Blott genusvetarna kan ha svar.
Vid närmare efterforskning i bakgrunden till förutsättningarna för dramat visar det sig att bröderna Cartwright hade olika mödrar. Pappa Ben var trenne gånger gift. Men fruarna hade fött och dött vartefter, innan serien startade.
Fejkade gravstenar med deras namn stod kvar på kulissranchen ända till 2004, då mjukvarumiljardären David Duffield köpte och lade ned det som varit framgångsrik nöjespark ägnad tv-seriens minne. (Duffield är djurvän och har skänkt miljardbelopp till olika hund- och kattstall i USA, men det är en annan historia).
Vi bytte filmstjärnor med Cartwrights på skolgården. Små kort med handkolororerade foton av Lorne Greene, Pernell Roberts, Dan Blocker och Michael Landon. Alla filmisar hade olika värde. Man kunde få, typ, en Michael Landon mot två Doris Day.
Nu meddelas från Thermopyle att just han, Lille Joe alltså, som dog i förtid av bukspottskörtelcancer 1991, kan ha drabbats av radioaktiv strålning. Efter ”Bröderna Cartwright” fortsatte Michael Landon i western-genren, som stjärna i ”Lilla huset på prärien”. I den serien spelades mycket in på en ranch bara några mil bort från Santa Susana Field-laboratoriet som 1959 drabbades av en radioaktiv härdsmälta.
Enligt en specialistläkare som intervjuas i den amerikanska dokumentärserien ”The last hours of…” ökade cancerfallen kraftigt i området efter härdsmältan. Han ställer sig dock tveksam till om det hade något samband med Michael Landons sjukdom.
En troligare förklaring till att Lille Joe dog kan vara den som enligt referat i denna tidning bestod i att medlemmar i rollbesättningen ofta försåg honom med sprit, ”såväl morgon som kväll”.
Hur som helst så präglades vi av ”Bröderna Cartwright”.
För att imitera öppningsscenen, där kartan över Cartwrights stora ranch brinner upp från centrum och utåt och de fyra huvudfigurerna kommer ridande i hålet, eldade vi näsdukar. Två spände ut och en tände på i mitten.
På den tiden fanns det ju alltid någon i gänget vars mamma hade skickat med sin son en näsduk för att torka snor.
Ingen svensk var svensk
- Det förekom en del ”svenska” karaktärer i ”Bröderna Cartwright”: ”Swede Lundberg”, ”Gunnar Borgstrom”, ”Inga Borgstrom” och ”Ruth Halvorsen”. Ingen av skådespelarna var svensk. ”Ruth Halvorsen” spelades emellertid av den norska skådespelaren Anna-Lisa Ruud, som flyttade till USA 1954, men återvände till Norge i början av 70-talet.
Varning för buskis
- Pappa Ben och hans tre söner parodierades återkommande i tv-programmet Söndagsbilagan som gick 1960-1962. Sketcherna med ”Bröderna Carlsson” har dock kallats ”något tungfotade” och senare försetts med ”varning för buskis”.