Först tar vi tiggarna – sen tar vi fram dynamiten

Danderyd förbjuder tiggeri.

Jag lämnar huvudfrågan därhän, tryggt förvissad om att ni andra är kunnigare i juridiskt finsnickeri, kriminella ligor och armod på den rumänska landsbygden. Men låt oss dröja kvar vid bakgrunden.

Hanna Bocander (M) är kommunstyrelsens ordförande och åberopar inga ideologiska motiv. Hon hänvisar inte till ny forskning eller skenande brottstal, heller inte till egna erfarenheter. Att låta avvisa trashankar med pappmugg är ett direkt svar på medborgarnas rädslor.

– De har upplevt otrygghet och efterfrågat det här. Jag skulle säga att det är en av de frågor som flest hör av sig till mig om, och det är framför allt äldre kvinnor, säger Bocander till SVT.

En politiker måste ta invånarnas skräck på allvar. Är du folkvald ska du agera resolut och med kolsyresnö bomba sönder orosmolnen. Upplevs något som läskigt – ja, då ska det bort.

 

I Danderyd har främlingar häckat vid återvinningsstationer och bett om tomglas. ”En till fem” pantsugna typer har skådats enligt kommunledningskontorets utredning och Bocander påstår att Danderydsbor i blotta förskräckelsen inför dem stannar hemma och hivar sitt skräp, oavsett om det är folie eller batterier, i soppåsen.

Men inte länge till, för nu finns förbudet.

Ändå hopar sig frågetecknen.

Får man tigga genom en donationssajt? Om du springer på en kompis på stan, får du då be om pengar? Hur stor är i så fall den sociala krets ur vilken du ostraffat kan be om en hundring?

Be inte om svar för jag har inga. Men att batterier hamnar i naturen till följd av kusliga möten kan inte vara okej, vi kan inte stillasittande åse när hederligt nackhår reser sig på lika hederliga skattebetalare. Och trygghetsarbetet är inte avslutat i och med tiggarna, utan nu behövs konsekvens.

 

När lokaltidningen Danderyds Nyheter frågar fem personer på stan vad som skrämmer dem mest får huggormar en röst och höga höjder två. Den ena höjdrädda saten är Kerstin, 78, och den andre servitören Stefan, 23.

De utgör 40 procent av underlaget och tillhör varken samma ålderssegment eller kön, så problemet verkar vara vida spritt och kan rimligen inte lämnas utan åtgärd.

Danderyds högsta punkt är uppmätt i slutet av Arholmavägen, bland tallar och mossa, 59 meter över havet. Det anstår inte ett civiliserat samhälle att skrämma sin befolkning med en sådan topografi. Senast till helgen borde kommunstyrelsen sända dit två stadiga schaktmaskiner och en bukett dynamitgubbar. Först när kullen är sänkt till hanterbar höjd kan stillheten åter lägga sig.

Åtminstone ett tag.

Sen tar vi ormarna.

Följ ämnen i artikeln