Sjuksköterskor blir en del av totalförsvaret
Sjuksköterskor, ni ska försvara Sverige i händelse av krig.
Två ministrar kallade i dag till presskonferens i Rosenbad och berättade att Socialstyrelsen med turbofart ska ta itu med någonting som kallas civilplikt inom sjukvården.
På podiet stod ministern för civilt försvar, Carl-Oskar Bohlin, och förklarade att det var stor oro i närområdet och i världen, som om någon hade missat Putins härjningar i Ukraina, galenskaperna i Vita huset och allt vad det nu är för elände som pågår.
Ett lättfattligt sätt att beskriva budskapet som följde är att det nu ska analyseras hur och i vilken utsträckning läkare, sjuksköterskor och andra personer inom vården ska användas om beredskapen höjs eller om det i värsta fall blir krig.
Men Bohlin, som blivit mer känd än vad hans tämligen obskyra portfölj motiverar, ett kändisskap som i allt väsentligt bygger på att han talar den där tillkämpat ålderdomliga svenskan som moderater normalt överger i slutet på tonåren, gjorde sitt bästa för att krångla till det.
”Civilplikten är ett instrument”.. ”Samhället grundläggande funktionalitet”...”Robusthet och redundans”..
Bredvid honom stod kristdemokraten och sjukvårdsministern Acko Ankarberg Johansson, även hon mer känd än vad som är logiskt.
Hon är trots allt verksam i ett parti där allt ljus faller på partiledaren, men Ankarberg har varit med länge och arbetat strävsamt och målmedvetet och är på det hela taget en duglig politiker.
Hennes uppdrag i dag var att någotsånär detaljerat gå igenom de 13 punkterna i uppdraget till Socialstyrelsen samt att ge konkretion till Bohlins abstrakta ordmassor.
Vi fick bland annat veta att de cirka 13 000 sjuksköterskor som de senaste åren lämnat yrket för andra branscher kan tvingas in i det totalförsvar som lades ner under en lugnare period i världen och som återuppstod 2015.
– Först måste vården fungera i fredstid, sedan under krig, förklarade sjukvårdsministern.
Men hur är det egentligen med den saken? Regionerna hade ett underskott på nästan tio miljarder i fjol, besparingar har lett till varsel och uppsägningar runt om i landet och finansminister Svantesson har ampert meddelat att åtdragen svångrem är nödvändig.
Men Ankarberg Johansson ser annorlunda på saken och hyllade sjukhus för goda insatser i samband med massmordet i Örebro och vinterns svåra seriekrock utanför Uppsala, där runt 100 personer behövde vårdbedömning.
En nervös ljudtekniker försökte få ordning på tekniken, den hade strulat under morgonen och mikrofonerna fungerade knappt.
Endast sex reportrar var på plats, men de var av den kunnigare sorten, pålästa, bra frågor ställdes då ordet efter en kvart blev fritt.
– Fara i dröjsmål, förkunnade Bohlin.
Vilket översatt till begriplig svenska betyder att politiken de senaste åren varit alldeles för sölig med upprustning av samhället och att det därför inte går att vänta på den utredning som redan har genomförts i denna och andra frågor och som nu är ute på remiss.
Redan i sommar ska Socialstyrelsen meddela en plan. Här går det sannerligen undan.
Men undra på det.
Ute i Europa har de politiska ledarna klivit fram och tagit ansvar. I Sverige har det mest mumlats och rubrikerna på senare tid har handlat om att utrikesministern köpt aktier i ett försvarsföretag som regeringen beslutat gynna.
Åtalet mot den notoriskt slarvige säkerhetsrådgivare Landerholm, vars hemliga papper hittades av en städerska som senare fick en mystisk betalning av en rysk extremist, ska vi bara inte tala om.
Regeringen behövde kort sagt visa någon form av handlingskraft.
