Vi befinner oss i en högervåg långt större än vänstern på 60-talet
Vänstervågen ebbade ut tidigare än de flesta märkte, vissa har fortfarande inte märkt det. Det gamla skämtet att svenskarna i själ och hjärta är socialdemokrater är fortfarande vanligt, och allvarligt menat.
Skämtet handlar om ett land som inte längre finns.
– Karaktären på svenskt beslutsfattande har förändrats, säger Jan Teorell, professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet, när jag ringer för att tala om Sveriges krympande vänster och växande höger. Allvarligaste tecknet är att det tog 134 dagar att bilda regering efter senaste valet. Vi har trätt in i ett europeiskt normaltillstånd där svårigheter att bilda regering är vanligt.
Teorell anser inte att det behöver vara något att oroa sig över. Men:
– Om det blir återkommande svårigheter, och särskilt om det kommer som en överraskning för politiker och väljare, kan det skada förtroendet. Om vår bild av hur demokratin s k a fungera inte stämmer med hur den f a k t i s k t fungerar.
Att Socialdemokraterna numera är ett parti bland andra vet de flesta utom möjligen Socialdemokraterna. Det gamla Sverige med ett dominerande parti och en befolkning med hjärtat till vänster släpar kvar som en skenbild. Det är inte ovanligt, man brukar säga att det tar tusen år för en stormakt att inse att den inte längre är det. Se på Storbritannien.
Kanske tar det hundra år för en socialdemokratisk nation att inse att den inte längre är det.
Det är länge sedan Sverige var ett vänsterland.
I modern tid nådde vänstervågen sin kulmen 1968 då 43 procent sa sig stå till vänster. Bara 31 procent av de tillfrågade placerade sig själva till höger, enligt statistik från statsvetenskapliga institutionen vid Göteborgs universitet.
1991 sa 44 procent att de var höger. Det var rekord, första gången efter 1968 som över 40 procent av de tillfrågade identifierade sig som höger, ett resultat av 1980-talets nyliberala fest som personifierades av Reagan och Thatcher. År 1991 sa bara 27 procent att de var vänster - också det ett rekord, fast botten.
Högern kopplade greppet om Sverige. Men det var inte samma sorts höger då som nu.
Då var det Carl Bildt och den borgerliga regeringen som skapade friskolor och avreglerade allt de kunde. Det var nyliberalismens höger som regerade med stöd av populisterna Ny Demokrati, ett pajasparti som befann sig i ständig kris och alltid varnade för invandring.
Ny Demokrati försvann. Socialdemokraterna återtog makten. Men samhället fortsatte åt höger. Här är siffror från statsvetenskapliga institutionen i Göteborg som visar hur många av de tillfrågade som sa sig vara höger respektive vänster:
1998: 41 procent höger, 35 procent vänster.
2002: 38 procent höger, 39 procent vänster.
2006: 46 procent höger, 32 procent vänster.
2010: 47 procent höger, 34 procent vänster.
2014: 43 procent höger, 36 procent vänster.
2018: 46 procent höger, 37 procent vänster.
Samtidigt minskar de som säger att de inte är vare sig höger eller vänster. De brukade vara mellan 25 och 30 procent, de senaste åren har de sjunkit ner mot 20 och 2018 var de bara 17 procent.
Samhället har alltså blivit mer polariserat samtidigt som det drar åt höger.
Vi lever nu mitt i en högernationalistisk våg som är motsvarigheten till den mytomspunna vänstervågen på 1960-talet. Därför är det intressant att jämföra stödet för de små ytterpartierna.
Maoistiska KFML som senare blev Sveriges kommunistiska parti gjorde sitt bästa riksdagsval 1970: 0,4 procent, 21 232 röster.
Det är ett parti som fortfarande genererar böcker, artiklar, återblickar, diskussioner.
I riksdagsvalet 2018 fanns inget maoistiskt parti. Däremot högerextremistiska Alternativ för Sverige, AFS, som fick 20 290 röster. Dessutom fick nybildade högerpopulistiska Medborgerlig Samling 13 056 röster.
Dessa två partier har bredare stöd än vad KFML och den göteborgska utbrytaren KFML (r) hade på 60-talet och början av 70-talet.
Ska man fortsätta jämförelsen motsvarar Sverigedemokraterna, SD, dåtidens Vänsterpartiet Kommunisterna, nuvarande Vänsterpartiet. I riksdagsvalet fick SD 17,53 procent - 1 135 627 röster. Vänsterpartiet har aldrig varit i närheten av sådana röstetal.
Peter Eliasson, professor i statsvetenskap i Göteborg, anser inte att jag kan jämföra stödet för Alternativ för Sverige och det tidiga 70-talets nyvänster.
– Maoiströrelsen var samhällets elit, säger han. På 60- och 70-talen växte samhällets institutioner och media. Där gjorde maoisterna karriär. Det fanns utrymme att ta plats.
Här är det bäst att påpeka att jag själv tillhörde SKP på 1970-talet. Mängder av de gamla kommunisterna har gjort karriär i media, i myndigheter och näringslivet. Det betyder inte att vi ägnat de senaste decennierna åt kommunistisk smygpropaganda. Men det är självklart att ungdomens formerande år betyder mycket för vem du är även när du ändrat åsikt och trätt in i ett nytt liv.
– Alternativ för Sveriges och Sverigedemokraternas folk tillhör inte dem som gör karriär i institutionerna, säger Peter Eliasson. Jag tror inte att framtidens institutionella elit rekryteras från extremnationalistiskt håll.
Den berömde sociologen och vänstermannen Göran Therborn påpekar att man inte ska stirra på de små kommunistpartiernas valresultat. 1960-talets vänster var mycket mer än maoisterna.
- 100 000-tals människor engagerade sig i motståndet mot Vietnamkriget. Kurslitteraturen på universiteten förändrades, debatten stöptes om. Sådana tendenser ser man inte mycket av i dag.
Det kanske beror på att den massiva högervågen som sköljer över Sverige paradoxalt nog är osynlig samtidigt som debatten ständigt och jämt snurrar kring Sverigedemokraterna. SD behandlas som ett tillfälligt fenomen trots att hela samhällets vandring åt höger pågått i decennier.
Det är de långa linjerna som förändrar samhället - allas våra liv. Extremerna är krusningar på ytan.
Den stora invandringen har inte skapat högervridningen, däremot påskyndat den.
– 0,4 procent av Sveriges befolkning var född i Afrika eller Asien på 60-talet. Nu är det elva procent. Att det leder till friktion är lätt att förstå, säger Göran Therborn.
Vänstervågen är blott ett minne. 1980-talets nyliberala våg är över. Vi upplever nu en klassisk nationalistisk högervåg. Det är den som döljer sig bakom att år 2018 46 procent av de tillfrågade säger sig vara höger mot 37 procent till vänster.
Den nationalistiska och konservativa högervågen är något annat än det tidiga 90-talets nyliberala. Därför hamnar Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet på samma sida i dagens regeringskris. Varken höger eller vänster vill ha marknadshyror.
Andra exempel:
1991 ville 53 procent av de tillfrågade i en undersökning av Göteborgs universitet minska den offentliga sektorn. 2018 ville bara 21 procent minska den offentliga sektorn.
1991 ville 58 procent ha mer sjukvård i privat regi. 2018 hade den siffran sjunkit till 24 procent.
Göran Therborn kallar Marine Le Pens Nationell Samling i Frankrike för ett främlingsfientligt socialdemokratiskt parti.
Vad ska man kalla Sverigedemokraterna som nu parkerat sig som Sveriges tredje största parti?
Den stora vågen häver sig upp och den visar hur vi har förändrats.
Förändringen är så stor att det som för tio år sedan hade varit otänkbart nu är vardag:
• Jimmie Åkesson kallar gång på gång sina politiska motståndare för lögnare. Han har sagt att regeringen är illegitim och därför bör avsättas. Hans ord underminerar själva det politiska systemet.
Andra exempel finns i Olle Wästbergs nya bok "Den hotade demokratin":
• Pavel Gamov, då riksdagsledamot för SD, sa i en intervju 2017: "Vår långsiktiga ambition är att få bort de andra partierna."
• Linus Bylund, då pressansvarig i SD, twittrade 2016 om journalister: "Ni är och förblir denna nations fiende."
• Samme Bylund, nu ledamot i förvaltningsstiftelsen för public serviceföretagen SVT, SR och UR, vill ha möjlighet att bestraffa enskilda journalister som sprider "fake news" - Donald Trumps term för journalistik han inte gillar.
• Björn Söder, andre vice talman i riksdagen, försvarade 2016 den polska regeringens ingrepp mot fria medier och public service: "Man måste förstå att det kanske behövs en omdaning av systemet och det kanske behövs även här i Sverige."
• Jimmie Åkesson gick senare till angrepp mot Sveriges Radio: "Hade jag varit chef här hade jag lagt ner P3 direkt. Jag tycker det är vänsterliberal smörja."
Men Sverigedemokraterna är inte vågen. De är en del av den. Hela samhället har förändrats.
• Nu är den självklart att diskutera volymer i flyktingmottagning och migration, för tio år sedan var det otänkbart hos alla utom SD.
• Nu är alla utom möjligen Vänsterpartiet alltid för straffskärpningar för alla brott.
• Säpo begär vida befogenheter för elektronisk övervakning och kommer säkert att få det.
• Svensk polis samarbetar med utländsk med metoder som är olagliga i Sverige - och får beröm av regering och den samlade pressen.
• Attacker från borgerligheten på SVT och Sveriges Radio. Det är långt ifrån säkert att public service finns kvar i samma omfattning i framtiden.
Vänstervågen på 1960-talet påverkade oss i decennier. Den formade vår självbild trots att vänstern i själva verket var liten.
Så hur kommer den nuvarande, massiva högervågen att förändra vårt samhälle? Inte bara efter nästa val, utan om tio år, tjugo, trettio, När de som formas i högervågen gör karriärer i media, skolor och universitet, i byråkratin och politiken?