Det som ser självklart ut i dag kan te sig helt annorlunda om två år

”Opinionen för Natomedlemskap omfattar för första gången en klar majoritet, både bland riksdagspartierna och den allmänna opinionen”.

Sant är att frågan om svensk Natoanslutning kom i ett helt annat läge efter den 24 februari i år. Den ryske diktatorn Putin bevisade då att han mot rim, reson och politisk logik var fullt beredd att starta erövringskrig mot grannländer som inte är medlemmar av Nato.

Därav följer, ”med intill visshet gränsande sannolikhet”, som de svenska ubåtsjägarna brukade säga, att Ukraina skulle ha klarat sig undan anfall från Ryssland om landet varit medlem av Nato. Och att Sverige och Finland skulle komma att åtnjuta samma säkerhet som Natomedlemmar.

Se där de svenska Natoanhängarnas starkaste, och helt nya, argument. Som gör deras pågående lyckorus fullt begripligt. De hade fel ända fram till den 24 februari i år. Nu kanske de har rätt. Det är en omvälvande förändring.

”Det som för denna majoritet ser självklart ut i dag kan ju te sig helt annorlunda om två år när Donald Trump, eller trumpismen, kommer till makten i USA.”

 

Vilka starka argument återstår då på nej-sidan? En del argument har ju onekligen fallit, helt eller delvis. Det är till exempel inte längre lika lätt att skämta bort Natoanhängarnas ständiga hotelser mot gotlänningarna om att Ryssland i sinom tid kommer att ockupera Gotland för att lättare kunna kriga mot de baltiska Natomedlemmarna. Det är fortfarande ett smått löjeväckande argument, men låt oss inte fördjupa oss i sidofrågor.

Nej-sidans starkaste argument är att Nato leds av ett alltmer oberäkneligt USA där fortsatt demokrati inte längre är en självklarhet, att Sverige som framtida Natomedlem skulle avstå från rätten till en självständig utrikespolitik och kunna hamna i dåraktiga krig (som Afghanistan och Irak)  utan egen förskyllan. Och att det är en ytterst obekväm situation att ingå i en militär allians med en diktatur som Turkiet och ett land på väg att lämna demokratin som Ungern.

Det fjärde starka argumentet på nej-sidan är att ett beslut om Natomedlemskap är lika stort som det om EU-medlemskap, men betydligt svårare. Då borde det krävas en lång och grundlig diskussion fram till beslut. Eftersom det är så svåra frågor att väga mot varandra. Opinionen för Natomedlemskap omfattar visserligen för första gången en klar majoritet, både bland riksdagspartierna och den allmänna opinionen, underblåst av krigslarm och tragedi i Ukraina.

 

Men det som för denna majoritet ser självklart ut i dag kan ju te sig helt annorlunda om två år när Donald Trump, eller trumpismen, kommer till makten i USA. Eller att Putinregimen faller på grund av hans dåraktiga krig.

Vi borde alltså föra en ingående, respektfull och icke-demagogisk diskussion om dessa svåra frågor.

Därav tycks tyvärr bli intet.

Den konservativa tokhögern i Svenska Dagbladet drar sig inte ens för att stämpla Natoskeptiker eller tidigare förespråkare för nedrustning som en sorts landsförrädare. Bland de utpekade ingår exempelvis förre statsministern Fredrik Reinfeldt, förre finansministern Anders Borg, förre ärkebiskopen KG Hammar och Aftonbladets Åsa Linderborg.

Den som argumenterar på den nivån vill inte ha någon allvarligt menad diskussion utan vill tvärtom gå fort till beslut utan onödigt tjafs, smida medan järnet är varmt.

 

På den liberala sidan riktas såväl förräderianklagelsen som idiotförklaring mot en diffus fiende som kallas ”vänstern” i bestämd form, eftersom flest Natoskeptiker finns till vänster om den politiska mitten. Expressens kulturchef Karin Olsson går i bräschen för denna liberala falang den 1 maj (!) när hon hävdar att kampen för eller emot Putins krig kommer att ”splittra vänstern” för att så många av oss inte förmår avsky den ryska imperialismen, om vilken vi dessutom har ”svaga kunskaper” och därför lätt blir offer för den ”ryska regimstyrda desinformationen”.

Liksom så många andra  liberala Natoagitatorer förklarar hon dessa grava intellektuella brister med ”USA-hat”, alltså ett tillstånd av psykisk otillräknelighet. Samma typ av förklaringsmodell som när samma liberaler avfärdar kritik mot Israels landerövringar och ockupationspolitik som antisemitism. Motståndaren är alltså totalt okunnig och dessutom knäpp.

 

Den som ger sig in i en för landets framtid avgörande diskussion med sådana argument och sådan debatteknik  är bara ute efter att döda diskussionen.

Sossarna sägs föra någon sorts intern diskussion, fast hemlig. Också de har bråttom. Före den 12 maj  skall portarna slås upp, Magdalena träda ut på balkongen och tillkännage vad folket hädanefter har att rätta sig efter. För att hon ska slippa diskussion om Nato i valrörelsen.

En hundraårig demokrati som Sverige borde ha kunnat hantera den stora frågan bättre.


För övrigt anser jag att…

…KD:s pr-maskineri chansade vilt när de visade videoklipp på den skjutglada Ebba Busch när hon beslutsamt skadesköt en dovhjort i något hägn. De trodde väl de kunde dölja blamagen med smart klippteknik.

…att vårdbolaget Capio med 900 000 kunder nu skall säljas till oljediktaturen Förenade Arabemiraten är mycket talande. 70 procent av medborgarna vill ha statlig sjukvård. 70 procent av politikerna föredrar miljardaffärer med privatiserad sjukvård.