Kidnappningen av Einár i rätten på andra sidan mordet
Saga är ensam åhörare i sal 1 i Attunda tingsrätts säkerhetsavdelning.
Hon är 18 år gammal och ska strax höra åklagaren beklaga att de obehagliga bilderna på en kidnappad Einár måste visas.
Vi vet ju alla vid det här laget att den unge rapparen blev mördad i förra veckan, men i skuggan av skotten i Hammarby sjöstad tuffar rättegången mot det stora Vårbynätverket på och fotografierna är en viktig del av bevisningen.
Saga går sista året i gymnasiet, ekonomi-juridiska programmet, i Katrineholm. Hon praktiserar en vecka hos Johan Grahn, en av advokaterna i målet och vän med hennes föräldrar.
Hon vaknade i fredags morse av ett pling i mobilen, en kompis hade skickat en artikel från Aftonbladet: ”Artisten Einár, 19, död efter skjutning i södra Stockholm".
– Det gjorde jätteont i hjärtat. Hur kan någon ta sig rätten att göra så?
Kammaråklagare Ida Arnell är framme vid åtalspunkt nio, människorov, förberedelse till människorov, grovt rån, grovt vapenbrott, förberedelse till allmänfarlig ödeläggelse.
I nästan vilket annat mål som helst hade detta varit fullt tillräckligt. Men i den här förhandlingen är det bara ännu en dag i en lång rad av dagar om mordförsök, kokainförsäljning i mångmiljonklassen, penningtvätt och allt vad det nu är som ledde till 147 fängelseår i tingsrätten.
På en av raderna på andra sidan det skottsäkra glaset sitter Yasin, den kände rapparen, guldskivor och priser, klädd i vit huvtröja.
Han dömdes till fängelse i första instans för att ha varit inblandad i ett misslyckat försök att röva bort Einár. Han nekar till brott.
Snett framför honom sitter ytterligare en framgångsrik artist, Haval, anklagad för delaktighet i den genomförda kidnappningen.
Vad rör sig i deras huvuden?
Hur känns det för dem att en ung människa som de en gång i tiden var vänner med, nu är död, mördad?
Vad har de för drömmar kvar?
I en paus berättar Saga att hon började intressera sig för juridik då hon var 14 och en man mördades en natt utanför en lågstadieskola hemma i Katrineholm.
– Det stod om det i tidningen. Alla pratade om det. Jag läste allt om polisutredningen och om att det behövdes bevis för fällande dom.
Normalt drar stora rättegångar till sig vad som slarvigt uttryckt och möjligen en smula nedlåtande beskrivs som ”nyfiken allmänhet”.
Ofta pensionärer. Kanske någon skolklass. Men märligt nog är Saga ensam. Inga fans till misstänkta eller döda musiker.
Det kan ha att göra med att det är andra rundan (Svea hovrätt har lånat tingsrättens lokaler). Det mediala ståhejet är inte lika stort.
Säkerhetssalen, nybyggd, ligger under jord. På väggarna hänger två stora teckningar av konstnären Jonas Liveröd. Statens konstråd har valt ut dem.
Åklagare Arnell pratar på. De stal Einárs Rolex. De tvingade honom att åka och hämta två guldkedjor. De hotade sprida de förnedrande bilderna de tog på honom om han inte betalade tre miljoner.
Saga gillar inte gangsterrap. Hon lyssnar på Håkan Hellström. Efter gymnasiet ska hon plugga engelska utomlands. Sedan blir det juristutbildningen i Umeå.
– Jag har hört att utbildningen där är bra. Och studentlivet ska vara roligt.
Jurister ska ägna hela dagen åt att lägga fram sina anklagelser och försvar. Detta är det största målet i Stockholm någonsin mot ett multikriminellt gäng. Utan encrochat hade det inte gått vägen.
Först i morgon ska Yasin, Haval och de andra börja höras och upprepa alla sina mer eller mindre kreativa variationer på att de inte har någonting att säga mer än att de är oskyldiga.
Får mordet på Nils Grönberg någon juridisk betydelse i detta fall? Knappast. Han vittnade inte i tingsrätten. Det gick att få de åtalade fällda ändå.
Saga, ljusbrunt hår, grå tröja, svarta byxor, vänliga ögon, ställer sig upp. I högtalaren har målet ropats på igen, pausen är över.
– Jag bor på hotell. I morgon åker jag hem igen.
Hon går in i sal 1, medhörningsrummet, igen. En äldre man, den nyfikna allmänheten, har anslutit.
Regnet faller över Sollentuna centrums miljonprogram, byggnader så gråa att de får DDR att framstå som muntert. Ett tåg mot Arlanda rusar förbi. Gula och röda löv blåser omkring.
För en del unga människor är livet redan över. En 18-årig kvinna har det framför sig.