Benjamin Dousa skrämmer väljarna med saft och bullar
Statsrådet Benjamin Dousa säger att Socialdemokraterna och Magdalena Andersson samarbetar med ”två extrema partier”, Miljöpartiet och Vänsterpartiet.
De är extrema för att de inte har samma åsikt som Dousa om kriminal- och skattepolitiken. MP och V har ”fokus på saft och bullar” i stället för hårdare straff, sa Dousa i Aktuellt 20 maj.
Amanda Lind och Nooshi Dadgostar är alltså saftextremister. Med sådana tillmälen vill Benjamin Dousa skrämma svenska folket att rösta rätt i valet.
Alltså rösta på en regering där Jimmie Åkesson bestämmer även om Ulf Kristersson får lajva statsminister, och med personer som Richard Jomshof och Björn Söder som statsråd. Justitieminister? Utrikesminister?
Lind och Dadgostar vill ha högre skatter än Dousa. Det anser han extremistiskt.
De vill inte sätta 13-åringar i Kumlabunkern. Extremistiskt, tycker Dousa.
Visst kan man avfärda Dousas uttalande som ett uttryck för valfeber, rentav ett exempel på den desperation han anklagar Magdalena Andersson för. Men det är intressantare än så.
Trumpismens språkbruk smyger sig in i det svenska. Det kan vara i smått och harmlöst som när personer i offentligheten plötsligt börjar använda Donald Trumps älsklingsord deal när de menar avtal. Eller när högermänniskor hojtar om mainstream media när de skäller på etablerade medier: att vara etablerad och professionell är något ont i deras värld eftersom det innebär kritisk granskning även av högerpopulismen.
Trumps mantra när han angriper seriösa medier – folkets fiender – är fake news. Det användes i 1 699 artiklar och inslag i svenska media senaste året. Möjligen är det på väg ut när Trump alltmer framstår som tidernas största loser. Året innan användes begreppet fake news 2 069 gånger, enligt mediearkivet Retriever.
Åkesson skäller ofta på motståndare för att vara det ”vänsterliberala etablissemanget”, en variant på Trumps vana att utmåla ett slags vänsterkonspiration mot det sanna folkets sanna vilja. När TV4 avslöjade att Sverigedemokraterna drev en hemlig trollfabrik på nätet for Åkesson ut med anklagelser mot det ”vänsterliberala klägget”.
Åkesson har också för vana att anklaga politiska motståndare för att ha ”förstört Sverige”, ett grepp som Trump också använder flitigt.
Trump anklagar sina politiska motståndare för att vara extremvänster, kommunister, socialister, marxister, fascister, kriminella, ointelligenta, skurkaktiga och annat.
I det sammanhanget blir Benjamin Dousas anklagelse mot MP och V ganska stillsam.
Men om riksdagsvalet går som Dousa hoppas kommer han alltså att sitta i samma regering som personer som använder det rasistiska begreppet ”folkutbyte” när de kritiserar invandring. Som om svenskhet är en statisk egenskap som fulländades någon gång på 1950-talet och där araber och andra nu byter ut pursvenskarna.
Han kommer att sitta i samma regering som Åkesson som inte kunde välja mellan den amerikanske presidenten Joe Biden och den ryske diktatorn Vladimir Putin. En regering med Richard Jomshof som uppmanade allmänheten att bränna koraner. Kanske får Björn Söder en tung post, Söder som skrev om samer och judar:
”Dessa grupper har minoritetsställning i Sverige just för att de inte är svenskar”.
En regering beroende av Jimmie Åkesson som sagt att han vill lägga ner radions P3 därför att han ogillar kanalen:
”Hade jag varit chef här så hade jag lagt ner P3 för länge sedan, för jag tycker att det är vänsterliberal smörja rakt igenom.”
Alltså samma politik som Trump för i USA när han hetsar mot program och mediabolag som inte hyllar honom, och kräver att vissa program ska läggas ner.
Språket formar våra tankar. Den som har ett fattigt språk får också fattiga tankar. Den som använder ett hatiskt språk får också fler hatiska tankar.
Språk och tankar när varandra.
Det vet Benjamin Dousa. Därför använder han ordet ”extrem” om någon som vill ha en annan skattesats än han. En annan världsbild än Tidöregeringens är avvikande, en ytterlighet, alltså bortom det normala.