Problemen med elsparkcyklar är större än löjliga vuxna

Bilderna på elsparkcyklarna togs inom loppet av en timme i centrala Stockholm.

Få saker ser lika löjliga ut som folk på elsparkcyklar.

Det kan inte hjälpas, vuxna människor som larvar sig med skräpleksaker bland bilar och fotgängare är skrattretande att iaktta.

Problemen med denna bisarra yttring av den så kallade delningsekonomin är dock betydligt större än så:

Olyckorna har ökat kraftigt. Av dem som uppsökte sjukhus efter en trafikolycka förra året hade var sjunde kraschat med elsparkcykel. (Källa: Folksam). I tretton procent av fallen skadades en annan trafikant antingen av att en elsparkcyklist körde på dem, eller av elsparkcyklar som låg i vägen och därmed orsakade en olycka.

Bortsett från skrubbsår och blåmärken är det vanligast med skador på ansikte, tänder och huvud.

En elsparkcykel ger per kilometer upphov till hälften av koldioxidutsläppen från en normalstor bil, och 30 gånger mer per kilometer än tunnelbanan. (Källa: Ekot).

Många människor har varit förbannade på att de fjantiga färdmedlen ligger i vägen så man måste kliva över dem. Och stadens styrande har reagerat med sedvanlig sömngångaraktighet. 

Jo, trafikborgarrådet Daniel Helldén (MP) skrev en debattartikel för ett år sedan. Då skulle staden börja transportera bort elsparkcyklar som stod i vägen. Vad hände? Ingenting märkbart.

För en vecka sedan var Helldén i spalterna igen.

Nu vankades ordning och reda. Parkeringsvakterna skulle flytta undan alla elsparkcyklar som var slarvigt parkerade. 

Utspelet visade sig vara en luftpastej. Tomt prat. Till intet förpliktigande.

I fredags gick jag en knapp timmes promenad runt hemkvarteren för att studera eländet (se bilder). Redan utanför porten såg jag två elsparkscyklar liggande på trottoaren. I närmaste gatukorsning stod sex stycken i vägen för fotgängare och en lutad mot ett stort skyltfönster. Utanför Bolaget låg en mitt på trottoaren (den sparkade jag undan).

Flera stod parkerade tvärs över gångbanorna, en mitt framför vårdcentralen, ett par andra blockerade övergångsställen. Samtidigt noterade jag att nästan alla vanliga cyklar stod prydligt uppställda i cykelställ eller snyggt parkerade nära husväggarna. Folk är ju i allmänhet rädda om sina privata tillhörigheter, men inte om skitgrejerna de korttidshyr via mobilen.

Man kan fråga sig vad det är för självupptagna fjantar som parkerar elsparkcyklarna tvärs över trottoaren i rusningstid. Har de aldrig hört talas om gamlingar med rullatorer, synskadade och rörelsehindrade? Eller är de bara dumma i huvudet?

Och, som sagt, få saker ser så löjliga ut som en vuxen människa på en elsparkcykel.

Undrar vad Stockholms trafikborgarråd skulle säga om någon hittade på en ny app och placerade ut 1200 sparkstöttingar på stan, så här inför vintern. Det är också ett fordon. Som inte sprider ett gram koldioxid.

De senaste åren har dykare plockat upp sju ton elsparkcyklar från Mälarens botten. Konfronterad med detta faktum sa företaget Voi:s kommunikationschef för en månad sedan att hon själv skulle börja dyka efter dem. Ett smart PR-trick. Hon fick rubrikerna på att hon skulle dyka.

Voi:s kommunikationschef “tycker om att dyka”, “brinner för den här frågan” och “tittar på en ‘drunkningsfunktion’ “ för elsparkcyklarna. Jag mejlade henne och frågade hur många gånger hon dykt nu och hur många elsparkcyklar hon plockat upp. Hon har ännu inte svarat. 

Följ ämnen i artikeln