Oljeembargo stoppar inte kriget – trots alla stora ord

På ett plan är EU:s oljeembargo mot Ryssland en stor framgång.

Men de som tror att Ryssland nu tvingas avsluta kriget i Ukraina kommer att bli besvikna.

Ju mer kriget drar ut på tiden och ju dyrare det blir för Europas länder att införa sanktioner mot Ryssland desto trögare går det att komma överens.

Fyra veckor tog det att enas om ett oljeembargo. Snabbt för att vara EU i ett normalläge. Men långsamt jämfört med hur snabbt EU agerade i början för att straffa Ryssland för kriget i Ukraina.

Enda skälet till att alla 27 medlemsländerna till slut lyckades enas är att Ungern, Slovakien och Tjeckien fått ett undantag för den olja man importerar via pipeline från Ryssland. Det har inte satts något slutdatum för när undantaget ska sluta gälla.

Ungerns Viktor Orbán lyckades med sin utpressning.
Övriga EU-länder ska sluta importera rysk olja som levereras med fartyg senast vid årsskiftet.

På pappret innebär det att Ryssland går miste om mer än 75 procent av intäkterna från den olja man levererar till EU.
Men det är inget som sker från ena dagen till den andra.

Det kommer att ta över ett halvår innan EU helt slutat köpa olja från Ryssland (bortsett undantagen).
Det innebär också att det kommer att ta tid innan den ryska statskassan drabbas på allvar.

Ungerns premiärminister Viktor Orbán anländer till EU-mötet.

Står utanför sanktioner

Effekten av EU:s beslut blev att oljepriset steg vilket gynnar Ryssland. Sedan Putin lät invadera Ukraina har oljepriset stigit kraftigt vilket åtminstone kortsiktigt ökat de ryska intäkterna.

EU-ledarna framställer oljeembargot som en ”fantastisk prestation” och en viktig markering av EU:s fortsatta enighet mot Rysslands aggression.

På ett sätt har de rätt. Utan kriget hade de varit nästan omöjligt för EU att enas om så här hårda sanktioner mot Ryssland. De som infördes efter Kremls illegala annektering av halvön Krim var inte tillnärmelsevis så långtgående som dagens.

Men den som tror att oljeembargot innebär spiken i kistan för Rysslands krigföring riskerar att bli väldigt beskviken.

Inte bara så att det tar tid innan embargot slår fullt ut. Det är också lätt att glömma att det utanför västvärlden är få länder som infört sanktioner mot Ryssland. Merparten av den olja som EU skulle ha köpt kommer Ryssland i stället att sälja till andra.

Indien har redan kraftigt ökat sina inköpa av rysk olja. Det är inte osannolikt att även Kina gör det.

Visserligen tvingas Ryssland ge en rejäl rabatt, i dag 30 procent, eftersom köparna vet att västvärlden inte vill befatta sig med oljan. Men det innebär ändå att mångmiljardinkomster fortsätter rulla in till den ryska statskassan.

Önsketänkande

Den dag då Putin tvingas stoppa kriget för att han har slut på pengar ligger väldigt långt in i framtiden.

Lyssnar man på EU:s ledare får man lätt intrycket att bara västvärlden med starka sanktioner vrider åt tumskruvarna riktigt ordentligt så kommer Putin att tvingas vika sig.

Tyvärr ligger det en stor portion önsketänkande i den analysen.

Exemplen i världen när att en stormakt tvingats kasta in handduken på grund av ekonomiska och politiska sanktioner är deprimerande få.

Sanktionerna gör det dyrare och svårare för Ryssland att bedriva sitt krig mot Ukraina men det är först på mycket lång sikt de kan tvinga Putin till förhandlingsbordet. Frågan är om Ukraina kan hålla stånd så länge.

Sanktioner fungerar för att straffa Putin men det finns en övertro på att de ska tvinga honom att ändra sitt beteende.
Den troliga utgången att ryssarna med tiden kommer at drabbas av kraftigt sänkt levnadsstandard medan Putin kommer att slussa de tillgångar han har till att finansiera kriget.

För Europa är det ändå strategiskt viktigt att göra sig kvitt beroendet av rysk olja. Det minskar risken att Ryssland ska kunna använda energivapnet mot väst. Nästa steg är att också fasa ut den ryska gasen men det verkar ta betydligt längre tid. Gasen är svårare att ersätta.

Kostsamt

I bästa fall kan kriget leda till att Europas klimatomställning snabbas på. Problemet är att ersätta normalt pålitliga energikällor som olja och gas med väderberoende fossilfria källor som sol och vind.

Nu hamnar EU dessutom i läget att man för att bli av med beroendet från Ryssland tvingas göra stora investeringarna i fossil energi, exempelvis genom att bygga terminaler för import av flytande naturgas från andra länder, samtidigt som man måste investera stort i förnybar energi för att möta klimatmålen.

Det blir dyrt för Europas skattebetalare och konsumenter.

Frågan blir naturligtvis om vi kommer till ett läge när sanktionerna väst inför drabbar oss själva hårdare än de drabbar Ryssland.