Vämjeligt att följa det politiska slingrandet
Den politiska uppståndelsen kring tonårsutvisningarna imponerar inte.
Ledande partister från vänster till höger ljuger och skyller beslut de varit med om att fatta på andra.
– Vi ska inte ha fler konstiga undantag.
Så svarade statsminister Ulf Kristersson i februari i år på en fråga om inte regeringen borde göra någonting åt utvisningar av unga vuxna som gjort allt rätt, som gått upp på morgonen och släpat sig till skolan, som gjort läxor och fått godkänt på prov och hållit sig på rätt sida av lagens gränser.
Bakgrunden var att Aftonbladets Johanna Rapp och Natalia Kazmierska i en serie artiklar kunnat visa att dessa utvisningar inte var enstaka öden.
Tvärtom, här fanns en en systematik, tonåringar som fyllt 18 efterhand sattes på plan till andra länder, medan föräldrar och småsyskon fick stanna.
Härom dagen kallade så Tidöpartierna till presskonferens och meddelade att lättnader ska införas för denna grupp invandrare.
Man vet att en folklig opinion varit stark då till och med Jimmie Åkesson varit ute och suckat över hur hårda bestämmelserna är.
Nu är det för all del positivt att politiker tar intryck av kritik och rättar det som blir fel.
Men bot och bättring kan ske utan den falskhet och den förljugenhet som de senaste dagarnas ståhej har bjudit på.
Ta exempelvis migrationsminister Johan Forsell, som inledde presskonferens om tonårsutvisningarna med att påstå att regeringen ”ärvt” en dålig lagstiftning.
Det underförstådda budskapet var att allt är de lömska sossarnas fel, men att den hjältemodige migrationsministern nu kliver fram och rensar upp.
Sant är förvisso att några av de lagar som har fått orimliga konsekvenser stiftades under den förra regeringen.
Men även Moderaterna, det parti Forssell tillhör, röstade för en av av lagändringarna.
Och när partiet 2021 sa nej till att de temporära tuffare reglerna skulle bli permanenta berodde det på önskemål om ännu strängare lag.
Och att en av lagändringarna, den borttagna ventilen ”särskilt ömmande skäl”, genomfördes under Tidös vakt viftade Forssell bort som ovidkommande.
Carl Bexelius, Migrationsverkets förre rättschef, har dock en annan uppfattning. Enligt honom hade en del av de utvisade ungdomarna fått stanna om inte bestämmelsen ändrats.
I form av ohederlighet befordrades Forssell dock snabbt till sin inkompetensnivå och fick se sig slagen.
In i debatten klampade nämligen ingen mindre än vice statsminister Ebba Busch, som i sociala medier glatt trumpetade ”Nu stoppar vi sossarnas orättvisa tonårsutvisningar”.
Det här är en ren lögn. Busch vet mycket väl att hennes eget parti i allra högsta grad gjorde tumme upp för lagändringarna och är medskyldigt till nuvarande situation.
Socialdemokraterna är nu inte särskilt mycket bättre. Magdalena Anderssons historieskrivning lämnar också en hel del övrigt att önska.
Ledaren för det stora oppositionspartiet har i och för sig alldeles rätt i att Tidöpartiernas föreslagna ventil bara skjuter problemen framför sig.
En ventil som i korthet innebär att åldersgränsen för uppehållstillstånd på grund av familjeanknytning höjs från 18 till 21 år. Men sedan blir de sannolikt ändå utkastade.
Det Andersson inte berättar är att hon i början på februari var lika ovillig som statsministern att ändra reglerna.
Det krävdes ett gräsrotsuppror inom partiet för att få ledningen att ändra sig.
Efter u-svängen skickades Ida Karkiainen, migrationspolitisk talesperson för S, fram för att meddela att ”alla med sunt förnuft inser att det här är fel”.
Hon syftade på Tidöpartiernas numera borttagna ventil. Hon hade dock ingen bra förklaring till varför hennes eget parti gjorde gemensam sak med regeringen i frågan och röstade igenom den.
Om nu inte politikerna själva har det sunda förnuft som krävs för att begripa hur tokigt det skulle bli, kunde de ju ha lyssnat på vad remissinstanser hade att säga. Varningar saknades sannerligen inte.
Det har varit vämjeligt att följa det politiska etablissemangets slingrande de senaste dagarna.