Därför vägrar EU släppa in de nödställda
Tårgas, vattenkanoner. Stenkastning mot gränsvakter. Människor som sover i det fria i köldgrader.
Situationen vid Polens gräns mot Belarus blir allt värre men EU vägrar öppna sin dörr för de nödställda.
Hjärtlöst och inhumant – eller har EU goda skäl att skydda sin gräns?
Scenerna vid gränsen är dramatiska. Polen släpper inte fram journalister till gränsstängslet men Belarus lät i går västerländska korrespondenter från Moskva besöka deras sida av gränsen för att bevittna upploppen som enligt vissa uppgifter var initierade och uppmuntrade av den belarusiska gränspolisen.
Den humanitära situationen blir alltmer fruktansvärd. Nedkylda och skadade flyktingar förs till sjukhus i Polen för att sedan skickas tillbaka över den belarusiska gränsen när de tillfrisknat.
Det är inte svårt att hitta kritiker mot EU:s stenhårda vägran att släppa in några av migranterna.
Jan Egeland, chef för Norsk flyktinghjälp och tidigare biträdande generalsekreterare i FN är chockad över hur EU behandlar människorna vid gränsen. Många hävdar att EU bryter mot asylrätten och mänskliga rättigheter i största allmänhet genom att inte fastställa om de som vill in i EU har skyddsbehov vilket bara går att göra om de får sin sak prövad via asylrätten.
Sannolikt finns det både ekonomiska migranter och människor i behov av skydd bland de som lockats att resa till Minsk av Belarus diktator Aleksandr Lukasjenko.
EU i dålig dager
Det handlar om ett antal tusen människor som befinner sig vid gränsen. De utgör i sig inget säkerhetshot mot EU. Om de 27 medlemsländerna skulle dela på bördan skulle det handla om högst några hundra flyktingar per land.
Ändå står EU för en gång skull väldigt enigt i sitt stöd till Polen att hålla gränsen stängd. Jag har ännu inte hört något av de 27 medlemsländernas ledare säga att de nödställa bör släppas in i EU.
Skälet till enigheten är att EU känner sig utsatt för en krigsliknande handling av Belarus med president Putins hjälpande hand i bakgrunden. Belarus använder, med hjälp av Ryssland, migranterna som ett vapen för att försöka splittra och destabilisera EU.
Lyckas man inte med det får man åtminstone EU att framstå i dålig dager.
EU:s ledare pratar ofta om vikten av mänskliga rättigheter och hur man värnar asylrätten. Vid den polska gränsen ser det onekligen ut som EU-ledarnas vackra ord faller platt till marken även om detta handlar om en skapad migrantkris.
Men det är inte de kanske fyratusen vid gränsen som EU fruktar.
Om de öppnar gränsen skulle det vara samma sak som att ge efter för Lukasjenkos utpressning. Det är därför som EU:s svar istället varit att ytterligare skärpa sanktionerna mot Belarus och utvidga dem till de flygbolag, resebyråer och andra som skeppar migranter till Minsk mot tiotusentals kronor i avgift per person.
Fler använt migranter som vapen
Om EU öppnar gränser fruktar man att det ska tolkas som en signal till andra migranter att dörrarna in till Europa återigen står vidöppna. Så som de gjorde 2015 när över en miljon tog sig hit.
Man är rädd att det scenariot ska upprepas igen vilket är exakt vad Lukasjenko och Putin vill.
En stor flyktingström skulle nämligen utgöra ett existentiellt hot mot EU eftersom det inte finns någon gemensam migrationspolitik och ingen enighet om hur en stor flyktingström ska hanteras.
Länder som Sverige och Tyskland, dit många av dem som nu står vid gränsen vill, anser att de gjort tillräckligt och vill inte ta emot fler. De som gjorde väldigt lite 2015 är inte beredda att "steppa upp".
Men ju längre krisen vid gränsen fortsätter desto svårare blir det för EU att hållas fast vid sin hårda linje.
Belarus diktator Lukasjenko är inte ensam om att cyniskt försöka utnyttja migranter för politiska syften.
De scener som nu utspelas vid den polsk-belarusiska gränsen påminner mycket om det vi såg förra våren när Turkiets president Erdogan lät bussa flyktingar till gränsen mot Grekland och öppet hotade med att skicka två miljoner flyktingar till Europa i ett försök att utpressa EU i flera frågor. Även då sköt gränsvakternas tårgas och använde vattenkanoner mot migranterna som försökte ta sig in i EU. Efter några veckor återgick Turkiet till att hindra folk från att ta sig till gränsen.
Sedan 2016 betalar EU Turkiet för att ta hand om flyktingarna på sitt territorium.
I våras anklagade Spanien Marocko för att skicka iväg ensamkommande flyktingbarn mot den spanska gränsen. Det skedde efter att Spanien gett läkarvård åt en av ledarna för Västsaharas självständighetskamp, Marockos fiende.
Så länge EU inte lyckas enas om en gemensam och robust migrationspolitik kommer nya försök att göras att utnyttja migranter och flyktingar som vapen mot unionen.
