Unto Mononen var en udda stjärna

M.A. Numminen, Unto Mononen och Pekka Gronow.

Unto Mononen föddes på ett litet jordbruk 1930, mitt på Karelska näset.

Han dog 37 år gammal i den lilla staden Somero, en timmes bilresa inåt landet från Åbo.

När han sköt sig med pistol var han skuldsatt och gravt alkoholiserad. 

 


Men under sin korta levnad hade han kanske mer än någon annan bidragit till att det finska intresset för argentinsk dansmusik utvecklats till en rytmisk tango-epidemi, som varade länge.

Han skrev flera hundra sånger, texter och melodier. Den mest kända är den som kallats Finlands andra nationalsång; bitterljuva ”Satumaa” (Sagolandet), ett musikstycke om kärlek och innerlig längtan, med lummiga lyckostränder, kluckande vågor, rosor och flyttfåglar.

Den första inspelningen av ”Satumaa” slog inte riktigt. Men när Reijo Taipale sjöng in den 1962 blev den en omedelbar succé. Skivbolagen köpte nu allt de kunde som Mononen skrivit.

Redan två år senare var Reijo Taipales inspelning av Mononens ”Stjärnor över havet” den mest sålda skivan i Finland, i hård konkurrens med Beatles ”All my loving”.

 


Unto Mononen var en lite udda stjärna i branschen.

Hans uppväxt var hård. Hans far hade stupat i Vinterkriget, och som ung tvingades han tillsammans med 400 000 andra finländare fly från den del av Karelen som ockuperades av Sovjetunionen.

Han levde större delen av sitt liv som ungkarl med mamman på gården och försörjde sig på royalties. Han var i stort sett självlärd som musiker men kunde inte sjunga på grund av en misslyckad strupoperation. Och så var det spriten, som klippte hans vingar.

Biografiskt lexikon för Finland skriver: ”Då Mononen inte hade något ordinarie arbete baserade sig hans inkomster på copyright-ersättningar som utbetalades några gånger årligen. Han klarade sig dock allt sämre. I mitten av 1960-talet var han flera gånger intagen på alkoholistanstalt och sjukhus, och hans förväntade intäkter gick åt till att betala skulder”.

Dessutom erövrade popmusiken alltmer mark. På tangons bekostnad.

 


De sista åren inledde Mononen ett samarbete med tusenkonstnären M.A.Numminen, som var född i Somero och i sin ungdom vikarierat som batterist i Mononens dansband. Numminens text och Mononens tonsättning blev ”Med min kvinna i riksdagshusets park”.

I radioprogrammet Klassikern i P1 berättade M.A. Numminen att ”Satumaa” var så populär att publiken kunde be om den tre gånger under en danskväll. Och nog lever sången än. Vilket länder den okonventionelle Unto Mononens minne välförtjänt heder. 

Han kom knappast till sagolandet när han sköt sig. Men, som den sista raden i sången lyder: ”Blott tanken som är snabb och fri kan stundom vara där”.

 


***

Vad skiljer den finska tangodansen, och -musiken, från den argentinska? Enligt M.A. Numminen kräver den finska inte lika komplicerade steg: ”Man kan marschera på golvet med kvinnan och det är enkelt för oss alla finska män”.

***

Tangosångaren Reijo Taipale dog i våras, efter en långvarig demenssjukdom. Intervjuad av finska Rundradion sa han en gång att han framfört ”Satumaa” 7000 gånger. Och om han inte sjungit den före midnatt så ropade publiken alltid efter den.

 

Följ ämnen i artikeln