Motorväg som slutar i ingenstans – ett mått på Kinas makt

Motorvägar som slutar mitt i ingenstans, utländska hamnar som faller i Pekings händer och länder som hamnar på ruinens brant.

Kinas nya Sidenväg är inte bara den hjälp till utveckling det presenteras som. För många länder slutar det i allvarliga ekonomiska problem.

Motorvägsbygget i Montenegro var tänkt att förbinda djuphamnen i Bar med gränsen mot Serbien.

Bilderna på motorvägen som svävar i luften på jättelika pelare högt upp över det gröna landskapet nedanför är spektakulära. Det skulle kunna vara en futuristisk bild över ett samhälle på väg i rekordfart mot välstånd och modernisering.

Men istället representerar motorvägsbygget i Montenegro krossade drömmar och ekonomisk kollaps.

När Montenegro ville bygga motorvägen för att förbinda djuphamnen i Bar med gränsen mot Serbien tyckte både Internationella valutafonden, IMF och Europeiska Utvecklingsbanken att det var en dålig idé. Ingen av dem ville ge det lilla landet, tidigare en del av forna Jugoslavien, de nödvändiga lånen.

Då dök Kina upp som en räddande ängel. Eller med facit i hand kanske man ska säga värsta mardröm.

För av de 170 kilometer motorväg som var tänkta är bara 40 färdiga och pengarna är redan slut. Vägen slutar just nu i ingenstans. Det är inte bara Kinas fel. Mycket tyder på att pengar hamnat i montenegrinska politikers fickor.

De tusentals nya jobben frös till största delen inne. I den här typen av projekt kommer Kina nästan alltid med kinesisk arbetskraft som sköter det mesta på plats. I praktiken går det mesta av pengarna tillbaka till Kina medan värdlandet står där med notan.

Montenegro har vänt sig till EU för att få hjälp med nya lån för att bygga klart vägen. Intresset från EU att hjälpa till är minst sagt svalt.

Märkliga villkor

Så varför var Kina villigt att låna ut pengar till ett motorvägsbygge som stora internationella institutioner dömt ut? Skälen var definitivt andra än de rent ekonomiska.
Montenegro tvingades gå med på en del märkliga villkor när Kina erbjöd sig låna ut pengar. Man gav upp suveräniteten över delar av sitt territorium till Kina ifall man inte skulle klara av att betala tillbaka lånet.

Misstanken är att Kina vill komma åt hamnen i Bar vilket skulle ge dem ett strategiskt fäste i Europa.

Projektet är en del av Kinas så kallade Belt and road-initative, BRI som i dagligt tal brukar kallas Kinas nya Sidenväg.

Kinas uttalade mål är att återupprätta medeltidens handelsvägar med övriga Asien, Mellanöstern, Afrika och Europa.

Xi Jinping.

Initiativet presenterades av Xi Jinping när han tillträdde som Kinas president 2013. Då mottogs det till stor del positivt även av västvärlden eftersom det sågs som ett sätt att öppna upp jättemarknaden Kina för mer handel.

Inställningen har ändrats markant i takt med att Xi Jinping etablerat sig som långsiktig diktator. Han har kopplat strypgrepp på Hongkong och slår ner på minsta tendens till opposition inne i Kina.

Fick militärbas

Nu ses BRI istället som ett sätt för Kina att knyta andra länder till sig med hjälp av lån som gör dem beroende av Kina. Många av de lån Kina ger är förbundna med olika former av villkor. Som exempelvis att tvingas sälja sin olja eller gas till Kina. Ecuador måste sälja 80-90 procent av sin råolja till Kina fram till 2024 som villkor för lån på 70 miljarder kronor.

Det förekommer också att Kina när ett land inte klarar av att betala tillbaka sina lån tar över anläggningen. Så har exempelvis skett med den nya stora hamnen Hambantota i Sri Lanka som Kina leasat i 99 år när landet inte kunde betala tillbaka.

Hamnen Hambantota i Sri Lanka.

Något som fått USA och Nato att frukta att Kina ska använda hamnen för att etablera en militär närvaro i Indiska Oceanen.

Exemplen på den kinesiska taktiken är många.

Kinas lån till det lilla afrikanska landet Djibouti står för 77 procent av landets totala statsskuld. 2017 upplät Djibouti plats för en kinesisk militärbas på sitt territorium.

Det finns de som menar att Kinas strategi är att medvetet skuldsätta länder upp över öronen för att sedan kunna utöva inflytande. Den teorin avvisas av många välkända västerländska tankesmedjor som överdriven eller direkt osann.

För varför skulle Kina vilja sätta länder på ekonomiskt obestånd? Det räcker ju att länder gjort sig beroende av Kina genom stora lån för att deras regeringar ska lyssna på vad Peking tycker i olika frågor. Många länder säger också att de är nöjda med de kinesiska lånen.

Hemliga villkor

Skälet är att den typ av infrastrukturprojekt som Kina lånar ut till (broar, järnvägar, hamnar, vägar, tunnlar) har svårt att få lån från kommersiella banker eftersom investeringarna är svåra att få ekonomi i på kort sikt.

De kinesiska lånen är betydligt dyrare än villkoren länderna skulle kunna få av Världsbanken eller IMF. Men dessa långivare ställer också krav på marknadsmässiga reformer för att ge lån och det tar ofta lång tid att få lån beviljade.

Då föredrar många Kinas lån. Inte minst eftersom villkoren ofta är hemliga. Det inbjuder till omfattande korruption. Vittnesmålen är många om att Kina erbjuder mutor till ledande personer i länder för att de ska ta lånen.

Man måste vara både blind och döv för att inte se att det finns ett viktigt geopolitiskt instrument i Kinas nya Sidenväg. Till dags dato har 139 länder skrivit på uppgörelser inom BRI. Där finns även förhållandevis rika länder som Italien.

Kina kan utöka sitt inflytande i de länder som går med i projektet och skapa relationer som i framtiden gör att ländernas ledare knyts närmare till Peking.

En viktig ingrediens för att Kina ska nå sitt mål att bli världens nya supermakt.

Kina jobbar med både piska och morot. I Sydkinesiska sjön använder man brutala metoder för att tvinga bort fiskebåtar och andra fartyg från länder som gör anspråk på delar av territorialvattnet. Med andra handen ger man samma länder, exempelvis Malaysia, lån för att bygga pipelines för olja och gas.

Att BRI gynnar Kinas geopolitiska strategi hindrar givetvis inte att enskilda länder också kan tjäna på att vara med i upplägget.

Åtminstone fram till dess att Kina begär gentjänster.