Klimatmötet i november kan bli världens ödesstund

Uppdaterad 2021-10-23 | Publicerad 2021-10-22

FN-mötet i Glasgow har målats ut som vår kanske sista chans att undgå en total klimatkatastrof.

Världsledare lovar ”en vändpunkt för mänskligheten”.

Men mötet kan lika gärna sluta med en dikeskörning.

Sedan 1995 har världens ledare träffats för att diskutera klimatfrågan i vad som är känt som Conference of the Parties, COP. Mellan den 1 och 12 november hålls det 26:e mötet i skotska Glasgow, COP26.

Under de två år som förflutet sedan det senaste mötet – fjolårets blev uppskjutet på grund av coronapandemin – har världen skakats av våldsamma skogsbränder, extremhetta och dödliga översvämningar.

Tusentals människor riskerar i vinter att dö i den första svälten i klimatförändringarnas spår.

Politiska ledare får allt svårare att ducka. Klimatkrisen är inte något som riskerar att drabba oss i en avlägsen framtid – utan händer här och nu.

Under klimatmötet i Paris 2015 kom nästan alla jordens länder överens om att sträva efter att begränsa uppvärmningen till 1,5 grader vid 2050. Sedan dess har såväl utsläppen som koldioxidhalten i atmosfären fortsatt att öka.

FN-chefen António Guterres varnade nyligen för att vi går mot 2,7 graders uppvärmning vid nästa sekelskifte, något som kommer att leda till ”massiva dödstal”.

– Vi närmar oss en katastrof, sa FN-chefen.

Hittills har jorden värmts upp ungefär 1,1 grader jämfört med förindustriell tid.

Och det högtidliga löftet från den franska huvudstaden kan ha spräckts om mindre än tio år. Det är, minst sagt, bråttom.

FN-chefen António Guterres varnar för att vi närmar oss en katastrof.

Lovar vändpunkt

I ett tal inför FN-församlingen i september lovade den brittiske premiärministern Boris Johnson, mötets värd, att COP26 skulle bli ”en vändpunkt för mänskligheten”.

För att de stora orden ska bli verklighet måste länderna uppdatera sina klimatlöften, kraftigt skärpa målen och komma med nya, detaljerade planer för hur utsläppsminskningarna ska ske.

Det vi hittills sett är inte lovande.

Putin stannar hemma

Drygt 100 länder har visserligen skickat in nya klimatlöften, men världens värsta utsläppare, Kina, och flera andra G20-länder saknas ännu.

Även om den amerikanske presidenten Joe Biden är på plats personligen väntas varken hans kinesiske kollega Xi Jinping eller hans ryske kollega Vladimir Putin dyka upp. Det är knappast goda tecken.

Det finns även äldre ”surdegar” från Parisavtalet 2015 som måste lösas.

Som frågan om hur rika länder ska betala för fattigares omställning och hur marknaden för utsläppsrättigheter egentligen ska se ut. Åsikterna går milt sagt i sär.

Vladimir Putin och Xi Jinping

Många ord

De tolv mötesdagarna lär innehålla hetlevrade diskussioner om klimaträttvisa och långrandiga framställningar om gröna stödpaket.

Mångordiga tal, som inte behöver följas av bindande åtaganden.

I slutänden kommer Boris Johnson att göra sitt bästa för att mötet ska framstå som framgångsrikt och förmå länderna att åtminstone komma med ett gemensamt uttalande om att världen ska bli klimatneutral till 2050.

Risken är överhängande att ord än en gång går före handling.

Klimatdemonstration i Nederländerna i oktober.

En sista chans

Mer än 30 000 deltagare från uppemot 200 länder väntas komma till Glasgow. Utöver världsledarna och förhandlarna kommer forskare och journalister att röra sig inne i konferenslokalerna.

Utanför, på gatorna, kommer tusentals ditresta demonstranter att samlas. Aktivister som kommer att tydliggöra vad som står på spel.

Att vi inte har råd med ännu ett misslyckande.

Att förhandlingarna innanför de hårdbevakade väggarna mycket väl kan utgöra världens sista chans.