Klimatomställningen – var god dröj
De extrema värmeböljorna i USA och Mellaneuropa är en brutal påminnelse om vikten att fasa ut fossila bränslen.
Men istället ska Tyskland, Nederländerna och Österrike nu dra igång avstängda kolkraftverk.
Klimatomställningen, var god dröj är budskapet.
Rysslands invasion av Ukraina ställer målet att snabba på klimatomställningen mot den krassa verkligheten att de förnybara energikällorna inte räcker till för att kompensera för bortfallet av rysk olja och gas.
Putin är mycket medveten om vilket vapen den ryska energin utgör – och han använder det maximalt. Knappast förvånande med tanke på västs sanktioner mot Ryssland och starka stöd till Ukraina i kriget.
Den senaste veckan har ryska Gazprom minskat mängden naturgas man skickar i pipelines till Tyskland och övriga Europa. Gazprom skyller på tekniska problem men minskningen är helt klart politiskt motiverad.
Den sker samtidigt som de länder i Europa som är beroende av rysk gas vill fylla på sina lager inför vintern. Det är en ekvation som inte går ihop.
Tysklands gaslager är i dag fyllda till 57 procent. Till oktober vill den tyska regeringen se 80 procent och i november 90 procent. Annars hotar en situation där företagen i Europas viktigaste motor inte klarar att hålla igång produktionen och hushållen tvingas frysa.
Europa blir då än mer ett offer för Putins utpressning och priskaoset på elmarknaden riskerar att bli ännu galnare.
Så den tyska regeringen har bestämt att mycket av gasen som nu kommer från Ryssland ska dirigeras till lagren istället för att användas på en gång. Då uppstår en omedelbar brist på energi som måste lösas på något sätt.
”Ett bittert beslut”
Svaret från Tysklands ekonomiminister Robert Habeck är att det ska ske med kol. Existerande kolkraftverk ska öka sin produktion och några som nyligen tagits ur drift ska återstartas. Löftet är att det bara ska ske fram till 2024 men alla inser att det helt beror på om Tyskland då gjort sig kvitt beroendet av rysk gas.
För miljöpartisten Habeck måste det vara det värsta beslut han någonsin fattat.
När den nya tyska regeringen tillträdde i slutet av förra året pressade Habeck och hans De Gröna fram en tidigareläggning av kolets avveckling från 2038 till 2030.
Kolet man nu tvingas använda är det smutsigast tänkbara från östra Tyskland där det fortfarande bryts i dagbrott. Alternativet är att importera stenkol - från Ryssland.
– Ett bittert beslut, erkänner Habeck. Men nödvändigt för att minska användningen av rysk gas.
Sol och vind räcker helt enkelt inte till. Utbyggnaden tar många år.
Att skjuta sig i foten
Sparkampanjer med uppmaningar att duscha i ljummet vatten och sänka inomhustemperaturen i vinter har redan dragits igång. Men det gör skillnad bara på marginalen.
Tyskarna har skjutit sig själva i foten genom att avveckla kärnkraften. Ett i backspegeln fatalt beslut Angela Merkel fattade 2011 efter kärnkraftshaveriet i japanska Fukushima. De tre sista kärnkraftverken som ska stängas vid årsskiftet påstås vara omöjliga att köra vidare.
Nederländerna och Österrike är några av de länder som följer i Tysklands fotspår.
Regeringen i Haag har beslutat att med omedelbar verkan lyfta alla restriktioner på användande av kolkraftverk fram till och med 2024.
Österrike, som för två år sedan meddelade att man för all framtid fasat ut sin kolkraft, tänker återstarta kolkraftverk som man stängde så sent som 2020.
Så trots att de senaste veckornas extremt höga temperaturer i stora delar av Europa gett ännu en alarmerande signal om vikten av att snabbt minska utsläppen så fattar många av kontinentens länder nu beslut som ökar dem.
Massarbetslöshet – eller planetkollaps
Att minska utsläppen kräver en långsiktig beslutsamhet. Men den kolliderar hela tiden med kortsiktiga problem som måste hanteras.
Först var det återhämtningen efter pandemin som ställde till det. Nu är det kriget i Ukraina. Imorgon något annat.
Det är inte konstigt att kortsiktigheten vinner varje gång. För vem vill leva med stängda industrier, utkylda lägenheter och massarbetslöshet för att det kanske ska bli bättre om 50 eller 100 år?
Likväl är det förödande för vår förmåga att minska klimathotet tillräckligt snabbt för att nå målen från Parisavtalet och undvika de ”tipping points” efter vilka klimatförändringar blir irreversibla.
Våra kortsiktiga brandkårsutryckningar försvårar det långsiktiga släckningsarbetet. Eller i värsta fall omöjliggör det.