Feminismen måste nå utanför storstäderna
Det var onsdag. Ingen ville skända den svenska flaggan. Hon hade bara skrivit så, Foujan Rouzbeh.
Efteråt skulle Rouzbeh, riksdagskandidat för Feministiskt initiativ, lite förvånat hävda att hennes Twitteruppdatering inte alls varit en direkt uppmaning till folk att förstöra sina balkongvimplar.
Det hade ju bara varit en referens till Carl Johan De Geers kända konstverk ”Skända flaggan”.
Hade inte folk fattat det?
En teaterkritiker på Dagens Nyheter twittrade minst lika förvånat: ”Har de Geers tavla tappat sin status som allmängods?”
Det verkade så.
Hatet svallade och skummade i Twitterflödet. Vita kränkta män från landsorten enades över generationsgränserna om att Rouzbeh minsann kunde ta sitt pick och pack och fara åt helvete.
Man kan säga att allt var som vanligt: En kvinna yttrade sig. För det skulle hon dö.
Det var onsdag. Ingen ville skända den svenska flaggan. Ingen annan flagga heller för den delen. Det började alltmer betraktas som en Twitterstorm i ett vattenglas. Det passerade.
Men om man dröjde sig kvar med blicken, kunde man inte se något annat?
Pekade inte den redan bortglömda skandalen på några av de utmaningar som Feministiskt initiativ står inför?
Partiet är en gräsrotsrörelse. Flera av kandidaterna är aktivister snarare än politiker. Det är en styrka. Det vitaliserar.
Men det är också en potentiell fallucka.
Frågan om nationalstatens upplösning, som Rouzbeh vill driva i riksdagen, är inte direkt en valvinnare. Både framtidsforskare och centerpartister är visserligen överens om att nationsgränser på sikt kommer att tillhöra det förflutna. Men som partipolitisk fråga? Vill man bara ha Torbjörn Tännsjö som väljare?
En ännu större uppgift blir att nå landsortens arbetarklass. EU-valet visade att Feministiskt initiativ i första hand röstades fram av en ung bildad medelklass i storstäder. I mer utsatta områden, där människor kanske skulle gynnas än mer av partiets politik, var resultatet dystert.
När man läser det partiprogram som antogs vid kongressen i fjol är det inte svårt att begripa varför. Om man säger så här: För den måttligt intresserade väljaren, som inte har läst sina poäng på universitetet, kommer det att vara en utmaning. Medtag gärna ordbok.
På samma sätt som Foujan Rouzbeh i sin kommunikation utgår från att alla känner till Carl Johan de Geers samlade konstkatalog.
För ett parti vars hela grund vilar i maktanalys är det inte bara pikant, det är riskabelt.
Inte minst eftersom Feministiskt initiativ verkligen behövs i en tid och ett land där en kvinna inte kan uttrycka en åsikt utan att behöva hotas till döden.
Det var helt tydligt denna onsdag.