Uppriktigt och nära av Ann-Marie Begler
2013 fattade Ann-Marie Begler ett beslut som fick hela skol-Sverige att skaka till:
Hon stängde internatskolan Lundsberg.
Om detta berättar hon i ett personligt och uppriktigt sommarprogram, som till slut mynnar ut i något så ovanligt som en lovsång till vårt socialförsäkringssystem.
I dag är hon generaldirektör på Försäkringskassan – en myndighet som i synnerhet den senaste tiden stått i fokus för en infekterad debatt om assistansersättning.
Men Ann-Marie Begler har en lång karriär från olika topposter inom myndighets-Sverige, bland annat som biträdande rikspolischef och generaldirektör på BRÅ.
Hon har också erfarenhet från toppkarriärens bakgård – under ett par år satt hon på den så kallade elefantkyrkogården: Stället där avsatta generaldirektörer hamnar i väntan på att deras förordnande ska löpa ut.
Hon berättar personligt men osentimentalt om hur det kändes att vara ratad och se möjligheten till en ny, högre chefstjänst sakta krympa.
Men också känslan av revansch när plötsligt Jan Björklund, då utbildningsminiser, var i andra änden av luren och frågade om hon ville bli generaldirektör för Skolinspektionen.
Det är i den rollen hon resolut träder in på den mediala arenan – när hon fattar beslutet att stänga internatskolan Lundsberg, efter att elever blivit brända med strykjärn vid nollningen.
Ann-Marie Begler blir under några dagar ett namn på allas läppar; hon kritiseras, får en motta hat och hot, och dessutom upphäver Förvaltningsrätten beslutet.
Men även här väntar revanschen, när Högsta förvaltningsdomstolen ger henne rätt.
Hennes ton är lågmäld, men programmet är uppriktigt och nära, i synnerhet när kommer in på de allra mest personliga sakerna: Hur hennes son inte fick hjälp för sin dyslexi och hur hennes dotter mobbades. Och hur hennes pappa gick bort i cancer, alldeles för tidigt.
Och hon får allting att mynna ut i en hyllning till vår socialförsäkring och våra transföreringssystem – sådant hör inte till vanligheterna.