Frej Larssons guldfisk stärkte yttrandefriheten

Yttrandefriheten har utökat sitt territorium.

Att rapparen Frej Larsson i dag vann i Högsta domstolen kan höja taket för det tillåtna i det offentliga samtalet.

Frej Larsson under en konsert 2016.

Det har funnits en tid då polis och åklagare intresserade sig för rappare av andra skäl än att de misstänks ha planerat att kidnappa varandra.

Frej Larsson, en artist med viss fallenhet för upptåg i stil med att sväva en pizzaslice ovanför Jimmie Åkessons huvud och reta upp Putin genom att på ryskägd mark på Åland bygga en gayklubb, åtalades för några år sedan för hot mot tjänsteman.

Rapparen hade blivit förbannad på en polischef och lade på Instagram upp en bild föreställande en guldfisk som han döpte efter henne.
”Ska filéas på Valborg”, löd den tillhörande texten.

Dessutom skrev rapparen låten ”Då ska hon skjutas” baserad på melodin vi ofta sjunger då någon fyller år, i vilken polischefen namngavs.

Tingsrätten friade Larsson, hovrätten fällde och i dag slog justitieråden på Riddarhustorget klubban i bordet.

En samling män och kvinnor i övre medelåldern som närmar sig en konstform i ordalag som en yngre publik möjligen finner oavsiktligt underhållande.

Efter att ha konstaterat att några av textraderna skulle kunna ses som olaga hot, serverar exempelvis följande pärla:

”Dessa uttryck kan emellertid också i sammanhanget ses som sådana mångtydiga metaforer och retoriska överdrifter som inte sällan förekommer i inom den genre som FL är verksam i och som ger uttryck för en provokativ och gränsöverskridande musikstil”.

Nu gör dessa jurister dock inte anspråk på att vara kulturskribenter eller musikkritiker och det finns uppenbara fördelar med att de inte ger sig in i någonting så våghalsigt som att försöka sig på ungdomens språk.

De koncentrerar sig i stället på att göra sitt jobb, vilket i det här fallet bland annat innebär att dyka ner i gamla rättsfall och titta på vad grundlagen och Europakonventionen har att säga.

Domarna konstaterar att vad som helst inte får sägas i yttrandefrihetens namn. Det är inte okej att hota människor bara för att det sker i ett kulturellt sammanhang eller är ett inlägg i pågående samhällsdebatt.

Dock, och detta är inte oviktigt, måste tillspetsade och provocerande uttryck vara tillåtna. Och det som vid en ytlig anblick kan framstå som ett olaga hot kan, när det sätts i sitt sammanhang, plötsligt te sig mindre allvarligt.

Avgörande är om det påstådda hotet framstår som allvarligt menat. Det var det inte i detta fall, anser Högsta domstolen.

Avvägningen är inte orimlig.

Det finns i och för sig ingen anledning att misstro polischefens vittnesmål om att hon känt sig hotad och rädd, men det innebär inte nödvändigtvis att hon har utsatts för ett brott.

Men jag kommer inte att ligga sömnlös över att Frej Larsson inte passerade lagens gräns med sitt senaste upptåg.

Frågan är vilken betydelse domen får.

Det kan framstå som besynnerligt att ett mord på en statsminister stannar i hovrätten medan en guldfisk når högsta instans.

Förklaringen är att Högsta domstolens uppgift är att skapa prejudikat, det vill säga vägledande domar som tingsrätter och hovrätter ska hålla sig till.
Och det var länge sedan som gränserna för yttrandefriheten testades.

Vi lever i en tid där den ena internetaktivisten efter den andra hamnar i juridiskt trubbel och sociala medier har ersatt skvallret på bytorget och vid bardisken.

Frej Larsson kommer att åberopas i en hel del tänkbara och mindre tänkbara fall.

Följ ämnen i artikeln