Är det verkligen fred vi vill ha?
I nästan alla krig brukar omvärlden säga att det viktigaste är att få slut på dödandet. Så får man lösa konflikterna sen.
Men i Ukraina verkar de flesta vara beredda att acceptera hur stora förluster i människoliv som helst.
Så är det verkligen fred vi vill ha?
Striderna vid frontlinjen, nu senast runt staden Bachmut, går hos militära experter under benämningen köttkvarnen. En fruktansvärt cyniskt och känslokallt uttryck för att beskriva den masslakt av människor som pågår i kriget.
Det finns inga säkra siffror från någondera sidan om hur många soldater som stupat. Bara beräkningar från olika västliga underrättelsetjänster som är omöjliga att kontrollera.
Men om vi accepterar dem så har omkring 200 000 ryska soldater antingen dödats eller sårats i kriget under det år den ryska invasionen pågått. Det ska jämföras med 15 000 stupade ryska soldater under tio år av sovjetisk ockupation i Afghanistan vilket blev en bidragande orsak till Sovjetimperiets kollaps.
Även om förlusterna på den ukrainska sidan skulle vara något lägre handlar det ändå om döda och sårade i en omfattning som vi inte sett under något krig i Europa (och kanske världen) efter andra världskriget.
Lägg till det stora civila förluster i Ukraina. Minst 10 000 döda men sannolikt många fler och 14 miljoner på flykt inom och utom landet.
Ändå hörs inga rop på fredsförhandlingar. De få som vågar framföra sådana åsikter betraktas närmast med förakt. Varje sig det handlar om den förre vänsterledaren Gudrun Schyman eller tiotusentals tyska fredsaktivister som demonstrerar på gatorna i Berlin ses de som Putins lakejer.
Europas och USA:s ledare utgår fullt förståligt från att det inte går att lita på Vladimir Putin. Även om det skulle träffas ett fredsavtal så räknar de flesta med att han skulle strunta i det. Precis som han gjorde med fredsavtalen som träffades i Ukraina efter att Ryssland startade kriget i de östra delarna av landet 2014.
Utplåna
Putin skulle bara använda en vapenvila för att återuppbygga sin armé.
Med tanke på den ryske diktatorns uttalade mål att utplåna Ukraina som självständig stat är det inget orimligt resonemang.
Men det leder i sin tur till frågan, hur ska kriget då kunna ta slut?
Om Ukraina och väst ska invänta att Putin försvinner kan det bli ett mycket långt krig.
I dag hörs fortfarande rätt optimistiska tongångar från Washington, Bryssel och Kiev. Så fort Ukraina får stridsvagnar och långskjutande artilleri från väst så kommer de att kunna gå på offensiven och ta tillbaka de områden som Ryssland erövrat. Inte bara under det senaste året utan även i kriget 2014.
De största optimisterna tror till och med det är möjligt för Ukraina att ta tillbaka Krim.
Men hur realistiska är egentligen de förhoppningarna?
Under flera månader har fronten stått så gott som stilla. Bachmut är en av de städer där man slåss om varje meter. Nu sägs det att Ukraina planerar att göra en strategisk reträtt till nya befästningar som ligger lite längre bort. Där fortsätter skyttegravskriget enligt modell första världskriget.
De flesta i väst hoppas att Ukraina ska kunna ta tillbaka sina landområden men en minst lika, om inte mer, realistisk utgång är att frontlinjerna fortsätter att vara relativt stationära. Även med stridsvagnar från väst.
Åsikten att ingendera sidan kan vinna kriget är utbredd bland militära beslutsfattare i väst.
I ett sånt läge handlar det om uthållighet. Vem har flest man att skicka som kanonmat?
Västs uthållighet
Till viss del handlar krigets utgång om motivationen att strida. Där vet vi att Ukraina är överlägsna. Men det handlar också om motivationen hos ledarna.
Trots de enorma felkalkylerna och motgångarna visar Putin inga tecken till att ge upp sin imperiedröm. Tvärtom är han mer bestämd än någonsin att fortsätta kriget. Ukrainas president Zelenskyj är lika beslutsam att fortsätta göra motstånd.
Men hur är det med Europa och USA?
Ledarna upprepar som ett mantra att de ska stötta Ukraina så länge det behövs. Men vad händer om kriget bara pågår och pågår likt det som startade 2014?
Många är övertygade om att väst inte har samma uthållighet som Ryssland och Ukraina. I något läge kommer väljarna i EU och USA att ha fått nog. De kommer inte längre att acceptera de enorma kostnader som hjälpen till Ukraina innebär.
När den tidpunkten kommer är omöjligt att säga. Men risken är att den inträffar innan den ryska befolkningen har fått nog av liksäckar och revolterar mot Putin.
I ett sånt läge kommer väst och Ukraina sannolikt att ställas inför ett val mellan pest och kolera. Låta ännu fler dö i kriget eller sätta sig vid ett förhandlingsbord med Putin.