Unikt beslut om Estonia-filmen

Någonting mycket ovanligt inom juridiken inträffade i dag.

Tingsrätten tvingas ta om rättegången mot journalisterna som friades för att ha filmat Estonia.

För att förstå det beslut som hovrätten i dag meddelade krävs en liten grundkurs inom ett område av juridiken som bara är marginellt mer utforskad än vad Galápagosöarna var då Charles Darwin anlände 1835.

Jag pratar om Estonialagen, som förbjuder dykningar vid vraket.

En lag som prövades för första gången då journalisten Henrik Evertsson och ytterligare en person åtalades för att ha filmat fartyget under produktionen av en tv-dokumentär om förlisningen.

Lagen har skrivits under av samtliga länder runt Östersjön, bortsett från Tyskland. Givetvis var det ingen slump att båten i vilken filmteamet färdades i är tyskflaggad.

 

Är det svensk lag som gäller? Eller tysk?

Göteborgs tingsrätt lutades sig mot den så kallade flaggstatsprincipen, som stipulerar att det är den stat i vilket fartyget registrerats som har jurisdiktion över brott som begås på fartyget.

Och enligt tysk lag har ju inget brott begåtts. De åtalade friades.

Försvarsadvokaten Johan Eriksson och journalisten Henrik Evertsson inför hovrättsförhandlingarna den 25 januari 2022.

När domstolen väl fått upp farten slog den också fast att Estonialagen strider mot folkrättens principer: ingen stat kan göra giltiga anspråk över någon del av det fria havet.

Dumheter, anser hovrätten. Paragraferna rörande Estonia är inte alls i konflikt med folkrätten. Den kan visst tillämpas i målet.

Domstolen anser även att det är ointressant vad tysk lag säger. Gärningarna kan ändå prövas enligt svensk lag.

Ett annat sätt att uttrycka saken är att ett tyskflaggat fartyg inte är flytande tyskt territorium.

 

Så långt håller hovrätten med åklagare Helene Gestrin, som överklagade den friande domen.

Men det är nu det ovanliga inträffar. I stället för att gå vidare och pröva om de åtalade är skyldiga, så skickar domstolen tillbaka hela målet till tingsrätten.

Sådant sker i och för sig ibland, men då handlar det i regel om att tingsrätten begått formella fel under rättegången.

Så är dock inte fallet nu. Skälet är att tingsrätten, efter att ha konstaterat att Estonialagen inte gäller, inte intresserat sig nämnvärt för viktiga frågor som aktualiserar i målet.

Henrik Evertsson har exempelvis åberopat straffrihet med hänvisning till den grundlagsskyddade yttrande- och informationsfriheten.

Det avfärdade domstolen utan att bemöda sig med en motivering.

Passagerarfärjan M/S Estonia förliste den 28 september 1994. 852 människor omkom.

Detta är en framgång för de åtalade, som argumenterade för en ny prövning i tingsrätten i händelse av att hovrätten kom fram till att Estonialagen gäller.

Det är också ett klokt beslut. Den första instansen gjorde ingen riktig prövning av skuldfrågan.

Att lagen gäller i detta fall är inte samma sak som att de åtalade befinns skyldiga. Och i en fällande dom kan det ju finnas förmildrande omständigheter.

Trots allt är det stor skillnad på att dyka vid vraket för att plundra det och att göra det för att journalistiskt undersöka varför Estonia förliste.

Tingsrätten får börja om. Men för eller senare är målet tillbaka i hovrätten.

Det här är ett unikt mål som ska prövas mot en unik lag. Bli inte förvånade om det vandrar hela vägen upp till Högsta domstolen.