Påven har fel, det är själviskt att skaffa barn
I senaste avsnittet av podden Värvet berättar vloggaren och influencern Therese Lindgren att hon inte har några planer på att skaffa barn.
Påve Franciskus lyssnade färdigt, klädde sig i sin lustiga hatt, ställde sig framför en mikrofon och sa:
”Nuförtiden ser vi en sorts själviskhet. Vi ser folk som inte vill ha barn. Ibland kanske de får ett barn och stannar där, men de skaffar hundar och katter som fyller barnens roll.”
Påven tycker att det är själviskt att inte skaffa barn och att den som skaffar djur i stället för barn ”tar ifrån oss vår mänsklighet.”
Barn är djur. Det vet alla som har barn. Husdjur ger ungefär lika mycket glädje som ett genomsnittligt barn men genererar förmodligen lite mindre oro och ångest. Eftersom:
En sjuttonårig golden retriever aldrig missar sista bussen hem. Man måste aldrig ligga i sängen och vänta på ljudet av tassar på trappan så att man utmattad av oro och sömnbrist kan svimma sig bakåt i kudden. Kattungar sitter aldrig för länge framför skärmen och vrålar DET ÄR MATCH. Minigrisar äter alltid upp maten och femtonåriga marsvin skär sig nästan aldrig i armarna.
Jag vill aldrig ha ett djur, jag tycker att de kan bo i skogen allihop, men barn är jobbigare.
Ändå har jag dem, fem stycken, påven måste vara helt nöjd med mig. Kan jag få ett diplom med sigill? Kan jag snälla bli ett helgon.
För vems skull skaffade jag barn? För barnens skull? De bad mig inte. För världen? Ingen bryr sig. För att samhällets konstruktion förväntade sig det av mig? För min egen skull? För påvens?
Det finns både forskning som visar att barnlösa är lyckligare än barnlåsta och forskning som visar på ett nollsummespel för den mentala hälsan, att barn ger exakt lika mycket välbefinnande som de raserar harmoni.
När jag var barn och bodde på landet och hade katt så kunde den vara borta i flera dagar. Man undrade kanske lite på kvällarna innan man låste, sen sov vi alla så gott, skyll sig själv trögkatt om du vill härja i skogen dygnet runt.
Om mina barn inte är insamlade i hägnaden när kvällen kommer så ligger jag och tittar på snapkartan och undrar vem de känner på Slaktgränd 8 och varför de inte har uppdaterat på arton minuter.
Jag är fem gånger lycklig och fem gånger ångestriden.
Jag kanske borde sluta lyssna på poddar som heter något med vanished och skaffa en skäggagam istället. Jag undrar om den som har en ödla med ett skojigt namn har en lyckligare tillvaro än jag.
”Vad gör man resten av livet utan barn?” frågar sig Therese Lindgren i Värvet.
Man kan ju till exempel bli påve.