Snart böter för den som kastar en snus på gatan
Böter för den som råkat slänga ett tuggummi på gatan?
När Miljöpartiet till slut kastar sig in i tävlingen om att framstå som hårdast mot brottsligheten tar det sig onekligen udda uttryck.
Förslaget återfinns i en lagrådsremiss med den intresseväckande rubriken ”Producentansvar och straffansvar för nedskräpning” som Miljödepartementet presenterade härförleden.
Jo, jag vet. Det är regeringen som ligger bakom produkten. Detta är inte ett partipolitiskt utspel. Ytterst ansvarig är Stefan Löfven.
Men sossarna är upptagna med att montera ner rättssäkerheten och stänga gränser och skulle aldrig komma på tanken att bekymra sig över en fimp på trottoaren och det är för övrigt miljöpartisten Per Bolund som har undertecknat förslaget.
Ett förslag som i allt väsentligt utgörs av den sortens oglamorösa slit som opolitiska tjänstemän på departementen ägnar sina dagar åt.
Just denna insats rör ändringar av paragrafer om nedskräpning, huvudsakligen för att genomföra ett par direktiv från Europaparlamentet om avfall och plast.
Det är som det är med den saken. EU-inträdet medförde att en hel del av lagstiftningen flyttade från Stockholm till Bryssel och det är bara att gilla läget eller göra som britterna.
Men än har Sverige viss makt! Den som bläddrar fram till sidan 49 i det 89-sidiga dokumentet hittar ett exempel.
”Straffansvar för ringa nedskräpning” bygger på en plötslig förargelse över att den som sprätter iväg en prilla inte åker på böter.
Orsaken till denna slapphänthet är att lagstiftaren har ansett att samhället inte blir bättre av att folk som har gjort sig skyldiga till "bagatellartade förseelser" ska jagas och straffas.
Men nu ska det bli ändring. Utredaren konstaterar att exempelvis kolapapper visserligen slängs ett åt gången, men att nedskräpningen sammantaget är stor.
Värst är cigarettfimparna. Tydligen sprätts en miljard upprökta cigg om året iväg på gator och torg.
Och så har vi eländet med tuggummi. "Det tar ungefär 20-25 år för tuggummi att sönderdelas och ännu längre för ett tuggúmmi att brytas ned".
Men det här är inte bara en fråga om miljö, läser jag mig till. Alla dessa tuggumin "leder till klotter och skadegörelse, som i sin tur leder till otrygghet".
Ja, det gäller att sätta ner foten.
Finns det då några nackdelar med att någonting som tidigare ansetts vara strunt plötsligt förs över till det kriminaliserade området?
Egentligen inte, anser Miljödepartementet. Rättsväsendet kommer för all del att få mer att göra, men regeringen har ju faktiskt aviserat 10 000 nya polisanställda.
Och förslaget "bedöms inte påverka sysselsättningen, jämställdheten mellan kvinnor och män eller möjligheten att nå de integrationspolitiska målen".
Det var ju för väl.
Tråkigt nog har Lagrådet, en samling damer och herrar som ska bedöma nya paragrafer innan de träder i kraft, invändningar.
Dessa jurister är redan hårt prövade de senaste åren av en dysfunktionell gymnasielag, försök till panikstängning av Öresundsbron med något dygns betänketid för remissinstanser och den farsartade evighetsföljetongen med försöket att skärpa straffet för mord.
Nu undrar de stillsamt om småskit som detta verkligen är så klandervärt att det bör kriminaliseras.
Och är juridiken ett effektigt verktyg i sammanhanget?
Utredarna hoppas på attitydförändring. Lagrådet är tveksamt.
Dessutom åker ju folk aldrig fast för nedskräpning. Det brukar röra sig om cirka 100 lagföringar per år. Polisen har helt enkelt annat för sig än att springa efter odågor som slängt någon ölburk i parken.
Det skulle aldrig falla mig in att kasta skräp på gatan. Det är inte en anmärkningsvärt ädel hållning, mitt intryck är att de flesta dumpar sin skit i papperskorgar, men nog finns utrymme för förbättringar.
Vissa tycks inte bry sig. Skärpning behövs. Och jag tvivlar inte ett ögonblick på att all denna nedskräpning sammantaget ger upphov till stora skador på miljön.
Någonting säger mig dock att detta flexande av de straffrättsliga musklerna inte kommer att leda till märkbara förbättringar.
Men nu för tiden vill alla, från Vänsterpartiet till Sverigedemokraterna, vässa den ena paragrafen efter den andra.
Det finns, om inte annat, någonting rörande över Miljöpartiets bidrag till denna utveckling.