Lotta lämnades med ett val
Varför litade inte Lotta på rättssystemet?
Det är den stora svåra frågan.
Jag ser dessutom åtminstone tre systemfel, som bidrog till att hon kunde mördas.
Först gör polisen allt rätt. De två unga poliserna som mötte henne det första dygnet vittnade i går i Solna tingsrätt: moderna, empatiska män. De gör vad de ska.
Den förste, som jobbat sju år på krimjouren, förhör Lotta under en och en halv timme, detaljerna är föredömligt många: trasiga revben, sparkar, dödshot: ur anmälan:"... sin högra knutna hand på hennes huvud så att hon fick en massa bulor, samt hota med att plocka ut hennes ögon med en sked som Martin håller i sin hand."
Han gör även en hot-och riskbedömning som visar högsta poäng.
När de skiljs åt på kvällen vill Lotta berätta mer.
Men under följande morgon blir inte hennes ärende genast igångsatt, på grund av "administrativa problem", vad de nu kan vara. Lotta ringer om och om igen, utan att få kontakt.
På eftermiddagen går hon ner till stationen. Då vill hon dra sig ur.
Så skör är hon, så bräcklig är hennes tro på polisens engagemang. Så lätt tappar de henne.
Det spelar ingen roll att poliserna "känner i magen" (som de säger) att hon inte fått rätt stöd, att de söker upp henne på kvällen och dessutom en gång till fyra dagar senare.
Lotta vågar inte.
Var poliserna utbildade i att föra såkallade motiverande samtal? Jag vet inte.
Men hennes upplevda trygghet från första kvällen, hennes tro på att de kan skydda henne är tydligen bortblåst. Tio dagar senare mördas hon.
Misslyckandet att bibehålla förtroendet är det ena felet, det andra inträffar när Lotta ringer och ber om skyddat boende och får veta att hon inte får ta med sin hund, hennes trygghet och kärlek.
Det kan låta som en struntsak. Men tro mig, det är ingen liten sak för en krisande våldsutsatt kvinna att lämna bort sin hund.
Det tredje frågetecknet är åklagarens beslut att lägga ned utredningen, när Lotta backar ur. Så är brukligt.
Men det går att åtala utan att kvinnan medverkar. Riktlinjer finns och ingen vet varför de inte fungerar.
I det här fallet fanns ett ordentligt förhör, fotografier, och en misstänkt gärningsman som är väldokumenterat farlig.
Att gå vidare utan Lottas medverkan hade varit att lyfta ansvaret från henne, samhället hade tagit över det.
Istället lämnas Lotta med ett val, ett beslut. Hon gör då en slags kalkyl, som jag tyvärr tror är vanlig.
Hon känner sig inte säker på polisens engagemang, hon har intrycket att det kanske inte blir ett åtal. För övrigt blir straffet inte långt, han kommer ut och är farligare än någonsin.
Och vem ska hjälpa henne då?
Jag vill tro att mordet på Lotta är en milstolpe, en av många. Mediala uppmärksamheten är enorm, det är mycket bra. Svårigheter avtäcks. Jag säger inte att de enkelt kan avhjälpas. Men om man nu verkligen på allvar vill se en förändring är mycket av grundjobbet gjort.
Över två år har gått sedan Carin Götblad överlämnade en gigantisk utredning till regeringen med 50 förslag. Inget har vad jag vet genomförts.