Morden i Norge är kriminologiskt udda

En radikaliserad dansk medborgare som skjuter ihjäl människor i Norge med pilbåge.

Det senaste europeiska terrordådet, om det nu verkligen är ett sådant, är onekligen kriminologiskt udda.

Anledningar till att vara försiktig i de första, trevande analyserna efter morden i Kongsberg utanför Oslo i går kväll saknas inte.

Spekulationerna om att terrordåden i Norge den 22 juli 2011 begicks av al-Qaida visade sig snabbt vara felaktiga, bomben i ett bostadshus i Göteborg ingick alls inte i i en kriminell konflikt, listan kan göras lång.

Än återstår många frågetecken för den norska polisen att räta ut, vilket inte hindrar att vi redan vet en hel del om händelseförloppet.

Klockan 18.47, 34 minuter efter det första larmet, greps Espen Andersen Bråthen.

Han hade då skjutit ihjäl fyra kvinnor och en man och skadat ytterligare två personer.

Det går att säga att vi har sett brottslighet av detta slag tidigare. Det går att säga att händelseförloppet är mycket udda.

Polis på plats utanför affär i Kongsberg.

Morden påminner om de masskjutningar vi har sett runt om i västvärlden genom åren. En man, det är nästan aldrig en kvinna, går runt och väljer ut offer på måfå.

Motivet till attentat av det slaget kan vara ideologiskt betingat, men det kan också röra sig om ett upplevt svek, en skilsmässa, uppsägning från jobbet, vad som helst: Mattias Flink begick inte ett terrordåd.

Men det behöver inte nödvändigtvis finnas någon orsak som är begriplig för någon annan än gärningsmannen över huvud taget.

Ovanligt, närmast unikt, är valet av vapen. Pilbågar var vanligt förekommande en gång i världen, men det är inte ett vapen som förknippas med vår tids hänsynslöshet och brist på respekt för människoliv.

Vid en presskonferens i dag sa polischef Ole Bredrup Sæverud att ett av spåren är att det är ett terrordåd som har begåtts.

Men utredarna är långt ifrån säkra på den saken. Omständigheterna är förbryllande, möjligen rent av motsägelsefulla.

Det vi vet är att Espen Andersen Bråthen är en dansk medborgare som har konverterat till islam. Han har radikaliserats och betett sig så oroväckande att polisen har intresserat sig för honom.

Redan 2017 ska personer i mannens närhet ha varnat polisen för mannen. Och två gånger ska patruller ha åkt hem till honom efter att han betett sig aggressivt i sin trädgård.

Inte helt överraskande meddelade den norska säkerhetspolisen under eftermiddagen att attacken utreds som terrorism.

Men till saken hör även att mannen varit i kontakt med vården. Och han har belagts med besöksförbud till två nära anhöriga efter att ha brutit sig in i deras hus och i stället för att lyssna på familjens vädjanden om att gå därifrån hotat döda en av dem.

Den gången lämnade mannen en revolver på en soffa, vilket naturligtvis måste ha upplevts som hotfullt.

Psykisk ohälsa tycks med andra ord finnas med i bilden. Kanske är det där förklaringen finns. Kanske är motivet en cocktail av religiös fanatism och sjukdom. Det skulle inte vara första gången.

En annan omständighet som kommer att utredas och debatteras är att polisen inte lyckades få stopp på mannen.

De fem morden skedde efter att poliser konfronterat honom. Inga fel behöver nödvändigtvis ha begåtts, men detta måste granskas minutiöst.

I Norge hålls polisers pistoler inlåsta på stationen eller i bilen. Normalt bär de inte vapen i tjänst. Hur det förhöll sig med den saken då den första patrullen försökt få stopp på mannen är ännu inte känt.

Det finns också uppgifter om att polisen tappade bort 37-åringen, vilket låter egendomligt.

Dessbättre har Europa på senare tid varit hyfsat förskonat från såväl massmord som de riktigt stora och uppmärksammade terrordåd vi annars har tvingats vänja oss vid.

Orsaken är sannolikt pandemin och dess medföljande restriktioner, med allt vad de inneburit av folktomma gator och torg.

Men nu börjar livet återgå till det normala i land efter land, och då ökar dessvärre också riskerna.