”Cottagecore” blomstrar i oroliga tider
Jag har börjat sy mina egna kläder. Behovet av att ta ett stycke tyg och göra det till en kjol kom plötsligt och var starkt. Omgivningen har uttryckt oro kring att jag är en batikfärgning bort från att bli bohemtant. Men jag kan inte hjälpa det. Ibland hör jag mig själv säga saker som, ska vi inte baka något? Till helgen planerar jag att gå skogspromenad med bingobricka och ovässad blyertspenna. Om kvällarna ser jag Gilmore Girls bara för myset i det 90-taliga grynet som ligger över skärmen.
Jag längtar efter att sluta sträva och bara vara. Gömma mig i naturen. En slags motsats till 10-talets girlboss. Och en ännu större motsats till lilla Moa, som satt i sitt rum på landet där närmsta grannhus låg långt där borta, och ropade ner till undervåningen: kan vi inte åka till stan? Exakt vad man ville göra i ”stan” preciserade man aldrig. Man ville bara till stan. När jag tänker efter har nog hela mitt liv kretsat kring att åka till stan. Men under pandemin började jag drömma i mindre skala. Ungefär samtidigt som sociala medier kom att kretsa kring ”cottagecore”. Denna romantiserade bild av ett 1900-tals brittiskt liv på landsbygden där du bakar eget bröd och tar hoppsasteg fram genom blomsterfält i en hemmasydd klänning.
Det är det här jag tänker på när jag borde tänka på varför unga har blivit mer politiskt konservativa. Det är ett bra ämne för en kolumn, eller hur? Men textmarkören blinkar tomt på dokumentet. Jag orkar inte skriva om politik idag. Eller om krig. Eller om el. Eller om räntor. Kan jag inte snälla få gräva ner huvudet i sanden en liten stund? Det är så varmt och skönt här. Kan vi inte titta på en cottagecore-video och glömma verkligheten bara några minuter till?
Jag frågar en kompis som jag förknippar med just cottagecore om det inte kan finnas en koppling mellan att unga blivit mer höger och att konservativa livsstilar dominerar de populära estetikerna online (dark academia, old money etc). Hon blir väldigt irriterad. Att drömma om att bo i en stuga på landet eller gilla en viss klädstil har inget med hur man röstar att göra säger hon. Hon har såklart rätt. Men den konstanta undergångskänslan vi levt med de senaste åren har lett till något slags kollektivt ”det var bättre förr” på nätet.
Men var det verkligen så bra förr? Cottagecore har kritiserats för att bland annat romantisera kolonialism. Men det är väl just också det som är nostalgi – att välja ut med omsorg. Nostalgi frodas i tider av pandemi, klimatkris, krig och politiker som med varnande röster tittar in i kameran och säger att det har hänt något med Sverige. För ungdomarna på Tiktok är nog cottagecore ett sätt att hämta luft innan man tar ett djupt andetag och dyker ner under vattnet igen. Estetikerna på Tiktok är kanske onlineversionen av att ringa sin mamma när man är vuxen och säga jag känner mig liten idag.