Smutsiga striden om nästa centerledare är igång

Inte ens Centerpartiet kommer undan det smutsiga spel som ett partiledarval innebär.

Genom att nominera tre okontroversiella kandidater hoppades partiet på att slippa bråk.

Men med Daniel Bäckströms uttalanden om samkönade äktenskap var striden ett faktum.

Det finns en motsägelse när det kommer till de politiska partiernas val av ledare. För att få en smärtfri och enande process är det bäst med en kandidat som väljs utan större dramatik. Skönt för partiet men med den naggande känslan att det är svagt, rent demokratiskt.

Det demokratiska valet är istället att vaska fram ett antal kandidater - minst två, helst tre - för att frågas ut och dissekeras av medlemmar och medier. Bra för demokratin men ofta förödande för partiet och för kandidaterna.

Daniel Bäckström, Elisabeth Thand Ringqvist och Muharrem Demirok är Centerpartiets kandidater till partiledarposten efter Annie Lööf.

Ingen kommer undan polemiken

Centerpartiet är Sveriges trevligaste parti. I alla fall tycker de det själva. Det gamla folkrörelsepartiet är byggt på fika, samförstånd och en stark känsla av vad som är rätt och fel. I detta ligger grunden till Centerns stora självförtroende.

Men det tyder på bristande insikt att partiet inte förstått att inte ens Centerpartiet kommer undan de krafter som släpps loss i ett parti när det är ledarstrid.

De tre kandidaterna Muharrem Demirok, Elisabeth Thand Ringqvist och Daniel Bäckström reser runt i landet på en kandidatturné. Vid en utfrågning i Piteå i veckan svarade Bäckström undfallande på frågan om han kunde tänkta sig att viga samkönade par. Han svarade inte heller helt tydligt på frågan om han kommer att gå i Pridetåget.

Och där ljöd gonggongen för den nya smutsiga fasen av partiledarstriden.

Knivarna vässas

Smutskastning är en del av politikens spel, men det kan bli smärtsamt när den kommer inifrån annars trygga rum.

Självklart finns det olika åsikter om vem av de tre kandidaterna som är bäst lämpad att ta över efter Annie Lööf. Men i politiken handlar det om att vinna. I politiken lämnar man inte sånt här åt slumpen, i politiken smider man ränker och underminerar sina motståndare.

Den efterföljande debatten om huruvida Daniel Bäckström står för Centerns grundläggande värden kommer att fortsätta vara ett sänke för honom hela kampanjen, om han inte hoppar av i förväg.

För även om Bäckström förklarat sig och nyanserat sitt svar med att han står upp för allas lika värde och rättigheter och absolut kommer att gå i Pridetåget, så har hans motståndare nu för mycket ammunition att skjuta ner honom med fram till partiledarvalet 2 februari.

Det vet Daniel Bäckström. Frågan är nu om han är beredd att ta på sig stövlarna och vada igenom leran och smutsen som följer med en sån här strid.

Daniel Bäckström (C)

När vänner blir fiender

Han skulle inte vara den första att komma sargad ut på andra sidan.

Det finns flera uppslitande partiledarstrider i närtid. Rosanna Dinamarca såg aldrig på sitt parti med samma ögon efter partiledarstriden mot Jonas Sjöstedt 2012. I Liberalerna härleder man mycket av den bråkiga partikulturen tillbaka till striden mellan Jan Björklund och Birgitta Ohlsson. Han vann. Hon lämnade.

Strid, som i partiledarstrid

Centerpartiet står inför stora utmaningar och en smärtsam förnyelseprocess efter det urusla valresultatet.

Med det är förslagen till att leda partiet antingen en okänd kommunpolitiker, en person som varit medlem i partiet i mindre än två år eller Daniel Bäckström. Bäckström har varit politiker i snart trettio år. Han har varit regionpolitiker, kommunpolitiker och sedan suttit i riksdagen i två mandatperioder.

Det skulle vara ett fattigdomsbevis för Centerpartiet om Daniel Bäckström pressas ut ur partiledarstriden av den här debatten. De mer stridbara namnen – som Helena Lindahl – hamnade inte ens på valberedningens lista.

Partiet kanske trodde att de skulle slippa bråk genom att nominera tre okontroversiella kandidater. Men så funkar inte partiledarstrider, inte ens i Centerpartiet.