I Sverige utvisas hederliga och gangsters får stanna
Sverige är landet där regler gäller.
Vi är stolta över ordning och reda. Ordning och reda tillhör vår självbild, vilka vi är som svenskar. Att vårt land präglas av extremt grov våldsbrottslighet som gör oss unika i Europa har ännu inte rubbat vår syn på oss själva.
Förut var vi unika därför att vi hade hög levnadsstandard och levde i fred sedan 200 år.
När vi inte får bukt med våldsbrottsligheten har vi i alla fall kvar våra regler. Om mördare, kidnappare, rånare och knarkgrossister vägrar att följa våra regler som vi är så stolta över får vi rikta får tuffhet och principfasthet mot någon annan.
Said Keshavarzi är 28 år och ser ut som så många andra unga män i centrala Stockholm. Stort skägg och en rolig tvinnad mustasch. Han är extremt välutbildad, han gick naturvetenskaplig linje med inriktning på matematik på gymnasiet, därefter studerade han astronomi på universitetet och tog en fil kand i det ämnet, sedan erövrade han en mastersexamen i experimentell fysik.
– Statistik, matematik, programmering – sådana saker, säger han.
Said har levt i Sverige halva sitt liv. Han kom hit som 14-åring tillsammans med sin mamma och lillasyster. De flydde från det religiösa förtrycket i Iran och från fadern som förföljde och trakasserade dem sedan modern lämnat honom.
Said, hans syster och mor har aldrig legat svenska samhället till last.
Modern arbetar som kock.
Systern studerar.
Och Said är en nyckelperson på en mediebyrå som heter All Out. Said råder kunderna var de har störst nytta av att synas.
Kunderna är företag som Max, Folksam, Coop och Spendrups.
– Det är extremt svårt att hitta en person som Said, säger All Outs VD Per Håkansson. Det handlar inte om utbildning utan om talang. Många kan göra diagram. Inte många kan kombinera diagrammen så att kunden omedelbart förstår. Said omvandlar data till insikter.
Jag vill tacka de läsare som hängt med så här långt.
Det är förbannat tjatigt med texter som berättar vad synd det är om invandrare.
Men den här texten handlar om att det är synd om Sverige.
Said tvingas snart lämna vårt land. Det är en lång historia. Som det alltid är. Avslag på asylansökan. Modern flyttade ihop med en karl som fuskade till sig ett par års bostadsbidrag. Modern betalade skulden när hon blev varse vad som hänt och flyttade ut med barnen. Ansökning om permanent uppehållstillstånd. Två års väntan på svar. Avslag.
Said ska ut. Tillbaka till Iran.
Möjligen stämmer detta med våra regler.
Vi har så många regler.
Jag minns till exempel våldsmannen i Nyköping som inte gjort ett hederligt handtag i hela sitt liv och som är dömd för massor av brott, våld mot polis, förberedelse till allmänfarlig ödeläggelse, grovt rån – bland annat. Han är inte svensk medborgare men får stanna eftersom han kom så ung och hans familj finns här.
Eller den ökände våldsmannen i Göteborg som folk är livrädda för – jag har läst senaste domen och haft kontakt med ett av hans offer. Han kommer aldrig att tillåtas bli svensk medborgare men får stanna eftersom han har sitt sociala sammanhang här och dessutom lovade han domstolen som dömde honom för grov misshandel att han ska skärpa sig.
För vi har våra regler.
På det viset är det lättare att vara gangster än att vara en digital analytiker med unik talang, en person med precis de egenskaper vårt land ropar efter.
För Said kan inte bara strunta i regler och lagar. Han bor tillsammans med en ung kvinna som också är dataspecialist. Varje dag går han till arbetet på Humlegårdsgatan i centrala Stockholm. Han betalar skatt.
Honom är det lätt att komma åt. Det är svårare med våldsverkaren som saknar fast adress, lever på svarta pengar, hotar vittnen och river kallelser till domstolen i tusen bitar, i den mån han får dem.
Vad ska man ta sig till med alla dessa mördare och knarkkungar! Om det tvistar våra politiker och myndigheter.
De är alla överens om att våra lagar och regler måste gälla.
Så de vänder sig till Said. Ut ska du – ut!
15 september ska han inställa sig till Migrationsdomstolen. Att han behövs i vårt land spelar ingen roll. Att han är ett dygdemönster för oss alla spelar ingen roll.
Lag och ordning, lyder talesättet.
I Sverige har vi lag utan ordning.