Möjligt att döma för mord utan kropp
Den som förvarar en kroppsdel från en människa hemma bör ha en bra förklaring.
Annars är det lätt hänt att misstanke om mord uppstår.
Kammaråklagare Jim Westerberg väckte i dag åtal mot en ung man som misstänks för att ha mördat unga Wilma i Uddevalla.
Presskonferensen under vilken åtalet presenterades blev en märklig historia, och då tänker jag inte primärt på att den i virusets tid hölls utan närvarande journalister utan på länk från polishuset i Göteborg.
Det riktigt egendomliga är att polisens tekniker rotade runt i den misstänktes lägenhet i över en vecka innan flickans huvud hittades.
Hur är det ens möjligt?
Jag förstår att kvadratcentimeter efter kvadratcentimeter ska undersökas och att teknisk spårsökning måste få ta sin tid.
Men man måste ju inte ha Sherlock Holmes nyfikenhet för att redan på ett tidigt stadium fråga sig vad som kan tänkas finnas i en väl försluten resväska i en garderob.
Nu tycks inte denna miss ha försvårat utredningen nämnvärt, men varken långsamheten eller försök till förklaring under presskonferensen imponerade.
"Vi letade inte efter någonting specifikt, därför dröjde det".
Ursäkta? Måste man verkligen ha en idé om att kroppsdelar ligger gömda i bostaden för att göra detta avgörande fynd lite tidigare än efter tio dagar?
Med detta sagt ser åtalet stabilt ut. Den misstänkte är den siste personen som tycks ha sett Wilma i livet, grannar har hört kvinnoskrik dagen hon påstås ha blivit mördad, blodspåren tyder på våld, för att nämna bara några indicier.
Misstänktes story inte ett problem för åklagaren
Väsentligt i sammanhanget är att den tekniska undersökningen av bostaden inte har resulterat i spår efter en alternativ gärningsman. Något som gör det svårare för försvarsadvokaterna att så tvivel och skapa osäkerhet.
Mest besvärande är dock innehållet i resväskan.
Det är åklagaren som ska bevisa brott. En tilltalad har i grund och botten ingen skyldighet att förklara sig.
Men om nu huvudet efter en försvunnen person hittas i lägenheten hos en person som nekar till brott uppstår onekligen problem för den misstänkte.
Det är så pass besvärande att det vore en god idé att ha en trovärdig berättelse om vad som har hänt.
I förhör ville den unge mannen först inte kommentera fyndet, men ändrade sig senare och berättade att någon har placerat huvudet i garderoben för att sätta dit honom.
Hur fantasifull en berättelse än är så är det visserligen upp till åklagaren att försöka motbevisa den, men den tilltalade får gärna bidra med detaljer om hur den riktiga mördaren ska ha tagit sig in i lägenheten och lömskt planterat villospåret.
Storyn om den alternativa gärningsmannen tror jag inte kommer att bereda åklagare Westerberg större problem.
Värre är att i princip hela kroppen saknas. Det innebär att ingen hundraprocentig dödsorsak har gått att fastställa.
Denna svaghet återspeglas i stämningsansökan. Åtalet om mord är garderat med ett alternativt yrkande rörande grov misshandel och vållande till annans död.
Så där håller åklagare bara på när deras material inte är vattentätt. Minns rättegången mot Linda Chens misstänkte baneman i Falun 2010. Han åtalades för mord alternativt dråp alternativt vållande till annans död och fälldes i slutändan endast för brott mot griftefriden.
Å andra sidan saknar inte svensk kriminalhistoria exempel på domar för mord trots att kropp saknats.
Jag skulle bli förvånad om inte även det här förfärliga fallet slutar med att en mördare döms.