Arrogante Macron förtjänar att hyllas – på en punkt

De senaste veckorna har paris skakats av protester.

Emmanuel Macrons arrogans och sätt att driva igenom höjningen av pensionsåldern är en starkt bidragande orsak till att ilskna fransmän fortsätter demonstrera trots att reformen är klubbad.

Men på en punkt förtjänar Macron att hyllas.

En majoritet av fransmännen tycker det är orimligt att behöva arbeta tills de är 64 år för att få ut en full pension.

I dag kan de gå i pension vid 62 år och ingen tycker om att bli av med en förmån.

Så på sätt och vis kan man förstå fransmännens ilska.

Men ser man saken i ett större perspektiv är 62 år en uppseendeväckande låg pensionsålder sett till övriga Europa

Människor i lever allt längre. Det innebär att antalet år när vi ska leva enbart på vår pension hela tiden ökar. Av vilket i sin tur följer att det behövs mer pengar i pensionssystemen.

Lägg till det att åldersstrukturen förändras. De äldre blir allt fler och de unga som ska arbeta ihop till deras pension blir färre.

Därför har nästan alla EU-länder höjt eller är på väg att höja sin pensionsålder. Riktåldern när man kan få ut full pension varierar men är på väg mot 67–69 år.

Ur den synvinkeln framstår det som ännu mer extremt om fransmännen fortsatt skulle kunna gå i pension vid 62. 

Frankrikes president Emmanuel Macron.

Sänkte från 65 till 60

Pensionsfrågan är ett hett debattämne även i övriga Europa men utan våldsamma, folkliga protester. Jag läser i Dagens Nyheter att ett skäl till att just fransmännen protesterar så högljutt är deras förväntan att få ett antal år efter yrkeskarriären när de fortfarande är friska och kan leva ”det goda livet”. Denna underförstådda rättighet underströks när socialisten Francois Mitterand 1983 gjorde sig populär genom att sänka pensionsåldern från 65 till 60 år. Sedan dess har ett antal franska presidenter försökt höja den medan de franska arbetarna stretat emot.

Nicholas Sarkozy lyckades höja den till 62 år. Nu har Macron höjt den till 64.

Frågar du vilken jobbare som helst i Europa är jag övertygad att de vill ha möjligheten att kunna gå i pension tidigt. Men de flesta inser att någon måste betala. Antingen måste företagen pytsa in högre pensionsavgifter vilket innebär mindre pengar över till lönehöjningar eller så måste pensionsåldern höjas.

Ända sedan Emmanuel Macron blev vald till president första gången 2017 har han uppträtt med en arrogans och ”von oben”-attityd som retat många fransmän. Det fullkomligt lyser elit och privilegier om honom.

 

Fegt men taktiskt

Men Macron har redan från början varit ärlig med sin vilja att höja pensionsåldern. Under två valrörelser har jag på valmöte efter valmöte hört honom betona vikten av att höja för att pensionssystemet inte ska braka ihop längre fram gå grund av brist på pengar. Han ville till och med höja till 65 år men backade till 64 när han i år skulle driva igenom reformen.

Macron hade tillräckligt med stöd i parlamentet men det traditionella högerpartiet Republikanerna ville inte ge motståndaren Macron en seger. Bättre att han ensam fick bära hundhuvudet för den höjda pensionsåldern. Därmed blir frågan ingen belastning för högerpartiet i nästa val. Fegt men taktiskt smart.

Eftersom Macron inte kunde lita på Republikanerna valde han att driva igenom reformen med dekret. Fullt lagligt men något som givetvis spädde på fransmännens ilska.

Det upplevdes som odemokratiskt trots att Macrons regering överlevde en misstroendeomröstning direkt efteråt.

Presidenten har misslyckats totalt med att förklara varför han så envist ville driva igenom pensionsreformen mot folkflertalets vilja. I stället har han varit tyst de senaste veckorna.

 

Flera poliser skadades under torsdagens kravaller.

Kan inte bli omvald

När han väl yttrade sig hade reformen redan klubbats. Hans framtoning var som vanligt översittarens och besserwisserns. Hård och tuff. Noll empati.

Så ingen är väl egentligen förvånad över att medborgarnas ilska fortsätter bubbla över i form av jättelika demonstrationer och tårgaskravaller. Sannolikt kommer de att hålla på ett bra tag. Men jag har svårt att se vad som kan få Macron att backa i det här läget.

Han är inne på sin andra presidentperiod och kan inte bli omvald en tredje gång. Samtidigt hade han kunnat gjort som andra före honom. Dra tillbaka förslaget och undvika att göra sig extremt impopulär.

På den punkten tycker jag Macron förtjänar att hyllas. Han vågar lyfta blicken och fatta beslut som kanske är impopulära för stunden men som är nödvändiga för landet på sikt. Det är ovanligt i modern politik men något världen skulle behöva mer av.

Majoriteten av dagens politiker tänker bara fram till nästa val vilket gör det svårt att genomföra viktiga samhällsförändringar som samtidigt kan vara impopulära. Se bara på klimatfrågan.