Var misstänksam mot rådet mot grov kriminalitet

Justitieminister Gunnar Strömmer har förklarat att det nyinstiftade rådets huvuduppgift är att arbeta fram en nationell strategi mot den organiserade brottsligheten.

I dag höll regeringens råd mot organiserad brottslighet sitt första möte.

Ett annat sätt att uttrycka saken är att människor med makt samlas för att diskutera hur undersåtarnas frihet ytterligare ska inskränkas.

Det finns således anledning att känna misstänksamhet när nu rikspolischefen, högsta hönset på NOA, riksåklagaren och generaldirektörerna för Ekobrottsmyndigheten, tullen och Skatteverket infinner sig hos justitieminister Gunnar Strömmer.

En av tankarna med detta råd är att deltagarna ska ge en nulägesbeskrivning och redogöra för vad som krävs för att trycka tillbaka kriminaliteten.

 

Detta är givetvis helt i sin ordning, rent av nödvändigt, även om justitieministern givetvis inte är omedveten om att diverse gangsters inte har tagit intryck av maktskiftet i regeringskansliet utan med målmedvetenhet och energi fortsatt sitt mördande och sprängande.

Men mumlande om behovet av att diskutera vilka åtgärder som krävs för att bekämpa brottslighet är i vår tid synonymt med nya lagar, försämrad rättssäkerhet och att individens frihet ytterligare naggas i kanten.

Här har de brottsbekämpande myndigheterna och politiken ett gemensamt intresse.

Polisen kan skylla myndighetens tillkortakommanden på att verktyg saknas och regeringen visar prov på handlingskraft då den slänger fram lite nya paragrafer för riksdagen att klubba.

 

I ett anförande nyligen på Folk och Försvars årliga konferens i Sälen och i en debattartikel i Svenska Dagbladet har Strömmer förklarat att det nyinstiftade rådets huvuduppgift är att arbeta fram en nationell strategi mot den organiserade brottsligheten.

Så långt inga problem, men justitieministern vill också att de kriminella gängen ska ses som några slags inhemska terrorister.

Och nog kan det vara frestande att göra en sådan jämförelse. Likheter mellan terrorister och gängkriminella saknas inte. Rädslan de sprider. Likgiltigheten inför om oskyldiga drabbas.

Men det finns också viktiga skillnader. Terrorism är gärningar som kan skada staten genom att fruktan sprids.

Även om nu människor, inte minst de som bor i utsatta områden, har all anledning att känna rädsla för den grova kriminaliteten, är det inte fråga om statsfientlig verksamhet.

Skjutandet är mycket allvarlig brottslighet, men sker inom en mycket liten grupp i samhället.

Morden är utslag av personliga konflikter eller strider om narkotikamarknader, gängen har inga politiska motiv, demokratin såsom vi känner den ska inte avskaffas.

 

Det här må låta som ett meningslöst ordklyveri. Ingen föreställning kunde dock vara mer felaktig.

För om gängbrottsligheten likställs med terrorism, öppnas dörren till helt nya former av lagstiftning.

Det finns paragrafer av undantagskaraktär inom terrorismlagstiftningen. Paragrafer som med detta kreativa bruk av ord går att exportera till andra delar av brottsbalken.

Avlyssning utan brottsmisstanke, göra det brottsligt att tillhöra ett kriminellt gäng, utvisning redan vid misstanke.

Och med tanke på hur diffusa begrepp som ”organiserad brottslighet” och ”kriminella gäng” är, kan plötsligt strängt taget vad som helst plötsligt kvala in.

Ekobrott, narkotikahandel – the sky is the limit.

Hur gick då rådets första möte?

Journalisterna ville veta och en pressnisse lät meddela att Strömmer skulle vara tillgänglig ”strax efter 15” på Mynttorget, Gamla stan, platsen där någon manifestation alltid pågår.

En för tunt klädd man delade ut flygblad som lovade att Jesus ser oss.

Reportrarna, Dagens Industri, TT, SVT, TV 4, Aftonbladet, huttrade i kylan, Justitieministern kom ut från Moderaternas riksdagskansli tjugo över, mikrofoner sträcktes fram, talepunkterna om inhemsk terrorism upprepades i intervju efter intervju.

Mötet hade gått bra, det viktigaste beslutet visade sig vara att arbetet med lagen som tillåter avlyssning utan brottsmisstanke ska snabbas på.

Visst, vår tids grova brottslighet måste bekämpas. Strömmer må hysa samma övertro på vad som går att åstadkomma med straffrätten som alla andra politiker, men någonting bör han ju göra och nya paragrafer kan möjligen behövas här och där i brottsbalken.

Det finns dock anledning till vaksamhet.