Bedrägeriet mot lönegarantin är en berättelse om Sverige

En 377 sidor tjock dom som Stockholms tingsrätt i dag meddelade rör 41 personer som döms för bedrägerier med lönegarantin.

Men det är också en berättelse om någonting ruttet i Sverige.

En berättelse som naturligtvis hade kunnat serveras mer attraktivt än i form av sida upp och sida ner med redogörelse för bedragare i slips som slingrar sig, arbetskraftsinvandrare med kreativ inställning till sanningen och juridiska hänvisningar till lagrum och prejudikat.

Icke desto mindre är domen en dyster påminnelse om hur det kan gå då politiker har visioner, vill underlätta för företagande och människor som har det svårt och av bara farten råkar omvandla staten till en bankomat som börjar regna sedlar över den organiserade brottsligheten.

Den handlar om den statliga lönegarantin, som något förenklat bygger på en lag som ska försäkra att människor som arbetar i företag som går i konkurs ska få ut sin rättmätiga lön.

Det aktuella målet handlar om fem konkurser inom byggbranschen och skönhetsvård. Ett 20-tal personer har på heder och samvete påstått sig arbetat i varje bolag och kvitterat ut pengar. Män och kvinnor som har arbetskraftsinvandrat till Sverige.

Allt visade sig vara ruffel och båg. De som fick lönegaranti hade alls inte arbetat inom företagen. Det har hummats och suckats i förhör, men förr eller senare har sanningen ofta krupit fram.

Innan Ekobrottsmyndigheten satte sina tänder i härvan hade omkring sex miljoner betalats ut på oriktiga grunder. Det var glada dagar i några år innan bubblan sprack.

Grova bedrägerier, grova bokföringsbrott och ett antal fall av penningtvättsbrott. Åklagarna har haft några smärre motgångar i form av ogillat åtal, men i allt väsentligt fått tummen upp av tingsrätten.

41 personer fälls. Hjärnorna bakom upplägget åker in i fängelse på fyra respektive tre år och sex månader. I övrigt rör det sig om en hel del villkorliga påföljder och dagsböter.

Domen är en framgång för Ekobrottsmyndigheten. Men att beskriva härvan som toppen på ett isberg, en maskros i Hagaparken eller en synål på Ullevis gräsmatta är i underkant.

Arbetstillstånd för personlig assistans, lönesubventioner för fiktivt arbete, fusk med det statliga tandvårdsstödet, skenanställningar, bedrägerier mot CSN, felaktiga utbetalningar av pensioner, trixande med folkbokföring, osanna anställningsavtal...

Välfärdssystemet är ett smörgåsbord för en organiserad brottslighet som ser fördelarna med en verksamhet som vid första anblick ter sig rumsren.

LSS-lagen, som reglerar stöd till vissa personer med funktionshinder, generösa regler om arbetskraftsinvandring och diverse valfrihetsreformer har tillsammans bildat en motbjudande brygd.

Minst 300 miljarder har betalats ut felaktigt från välfärdsystemen sedan 2005, enligt beräkningar i en statlig utredning härom året.

Det är oerhörda summor. Alla dessa transfereringar är naturligtvis inte resultatet av kriminella aktiviteter, men en dystert stor del av kakan äts av skrupelfria personer.

Regeringen är givetvis inte omedveten om problemet. Finansminister Andersson har mer än en gång suckat över sakernas tillstånd.

Statsminister Löfven har tillsatt utredning. Men inte särskilt mycket tycks hända.

Så vad måste göras?

En folk- och bostadsräkning, som föreslagits, skulle förhoppningsvis skapa en hyfsad bild av den grundläggande situationen.

Och det borde en gång för alla sättas stopp för arbetstillstånd rörande personlig assistens, något som polisen rekommenderar.

Brottsförebyggande rådet har fått i uppdrag att se över de hopplöst omoderna sekretesslagar som begränsar samarbetet mellan myndigheter.

Det är bra. Men det måste också leda till förändring. Den röra som är ett resultat av diverse reformer från 90-talet och framåt behöver städas upp.

Dagens dom är bara ett av många vittnesmål. Nuvarande vilda västern hotar samhället och utmanar demokratin.