Då ska vi minnas att vi blev behandlade som vuxna
Publicerad 2021-11-19
Hur mår den medborgerliga integriteten i Europa 2021? Ja, med tanke på att de flesta alldeles frivilligt utsätter sig för närmast Orwellsk kartläggning via diverse appar i mobilen får man säga att den haft bättre dagar. Övervakningskapitalismen är ett av de största hoten mot demokratin, men den orkar gemene man inte riktigt sätta sig in i.
När covidvaccinen började lanseras för snart ett år sedan tog de mest extrema antivaxxarna till Facebook för att sprida konspirationsteorier: Det var idéer om ett chip som skulle injiceras för att följa varje steg vi tar, spridda på den plattform som kartlägger i princip varje steg vi tar, eftersom vi självsvåldigt godkänt Mark Zuckerbergs mänskliga jätteexperiment och nu inte hittar någon väg ut.
I onsdags fick den här konfliktlinjen ny luft, när det meddelades att vaccinationsbevis kommer införas vid inomhussammankomster för mer än 100 personer. En ganska mild åtgärd, ur europeiskt perspektiv. Det följer ett tydligt mönster det senaste ett och ett halvt året: Övriga Europa tar krafttag och vidtar drastiska åtgärder mot coronapandemin, Sverige svarar med mjukare restriktioner och lägger ansvaret på individen.
När vi i framtiden ska sammanfatta den här pandemin utan det höga tonläge som ännu råder, ska vi minnas att Sveriges myndigheter och politiker behandlade invånarna som vuxna människor, förmögna att fatta rätt beslut i ett hälsofarligt läge. Det är inte inget.
Det är inte heller fallet i exempelvis Frankrike. Trots drygt ett år av upprepade lockdowns, utegångsförbud och ett mer eller mindre nedstängt kultur- och restaurangliv, togs beskedet om obligatoriskt vaccinationspass emot med viss skepsis i somras. Dels för att fransmännen generellt är skeptiska till allt som landets styrande skick säger till dem att göra, dels för att Frankrike före pandemin var ett av Västeuropas mest vaccinskeptiska länder.
Nu var för all del tajmingen i Emmanuel Macrons utspel allt: I början av juli, då livet är lätt, meddelade den franske presidenten att man inte skulle få gå på etablissemang utan vaccinbevis när höstterminen drog igång. De grupper som vägrar ”den statliga vaccinfascismen” fick ny fart, men de var inte längre särskilt många. Samma dag som beskedet om vaccinpass kom från regeringen bokade nästan en miljon fransmän tid för första sprutan.
I slutet av juni i år hade knappt femtio procent av fransmännen tagit en vaccindos. Två månader senare hade det ökat med mer än tjugo procentenheter.
Det visade sig att vaccinskepsisen bland mina bekanta inte var starkare än ångesten över att inte längre kunna mötas upp på café eller gå på museum. Leva Parisliv, helt enkelt.
Den här veckan är knappt tre fjärdedelar av den franska befolkningen fullvaccinerad. I Paris har nästan 95 procent av invånarna fått minst en dos. Vaccinpasset blev inte bara en nödvändig åtgärd för att minska smittspridningen, utan dessutom en ordentlig morot för skeptikerna att ta första sprutan.
Att tvinga folk dela med sig av sin hälsostatus för att släppas in på evenemang är förstås inte rakt av oproblematiskt ur integritetssynpunkt. Men att låta de som inte vill vaccinera sig fortsätta utsätta andra för risk är både farligt och orättvist.
Hur rättvist är då vaccintvånget för de som av medicinska skäl inte kan ta sprutan? Sanningen är väl att de borde undvika större samlingar inomhus oavsett om andra får gå på dem eller inte.
Och vem vet då säkert att covidvaccinet inte innehåller långsiktiga bieffekter som kommer att leda till en plågsam kollektiv död om tio år?
Å andra sidan: Man vill nog inte bli kvar på jorden med världens alla antivaxxare och egocentriker som enda sällskap ändå.