​Covid är inte längre som ebola​

Därför borde den inte klassas som samhällsfarlig

Covid-19 klassas som en samhällsfarlig sjukdom.

Men samhället behandlar det inte längre som en sådan.

Professorerna som vill upphäva den nuvarande klassificeringen har alltså rätt. Den borde tas bort.

Den 2 februari 2020 klassificerade regeringen covid-19 som en samhällsfarlig sjukdom.

Enligt smittskyddslagen fanns det därmed fyra samhällsfarliga sjukdomar. Förutom covid är det ebola, smittkoppor och sars.

När en sjukdom klassas som samhällsfarlig ges samhället nya, kraftfulla befogenheter för att förhindra spridning av smittan.

”Tidigare var det rimligt att klassa covid-19 som samhällsfarlig, men inte längre. Smittskyddsåtgärderna riskerar att bli mer samhällsfarliga än pandemin”, skriver tre professorer.

Exempelvis kan sjuka och misstänkt sjuka tvångsisoleras. Testning och smittspårning ska skötas minutiöst.

Smittskyddsläkarna ska varsko destinationen om en person med samhällsfarlig sjukdom lämnar landet. Alltså: säg att en sjuk kille från Bollnäs plötsligt får för sig att åka till Paris. Då ska den regionale smittskyddsläkaren varna franska myndigheter för att han är på väg.

Lagen följs inte längre – eller har kanske inte gjort under någon gång under pandemin. I alla fall inte till punkt och pricka.

I början av pandemin höll sig fler hemma.

Vi behandlar inte covid-19-smittade som om de har misstänkt ebola. Människor som anländer till Sverige genomgår inte en hälsoundersökning vid ankomsten. För att ta några exempel.

Pcr-testning görs sedan en tid tillbaka bara på utsatta grupper, vårdpersonal och dem som har samhällskritiska arbetsuppgifter, exempelvis med elförsörjning.

Tre professorer från tre olika högskolor, Magnus Gisslén, Anders Björkman och Johnny Ludvigsson föreslår i en debattartikel i Dagens Nyheter att covid-19 inte längre ska klassas som samhällsfarlig.

”Tidigare var det rimligt att klassa covid-19 som samhällsfarlig, men inte längre. Smittskyddsåtgärderna riskerar att bli mer samhällsfarliga än pandemin”, skriver de i artikeln.

Men de vill inte släppa allting fritt. De restriktioner, eller vad man nu ska kalla det för, som bör bestå är – förutom att stanna hemma när man är sjuk – det personliga ansvaret, hålla avstånd, jobba hemma om möjligt och använda munskydd i trängsel.

Resten kan vi, enligt professorerna, strunta i. Deras resonemang förefaller rimligt. Särskilt med tanke på att ingen, inte ens regeringen, tycks behandla covid-19 som en samhällsfarlig sjukdom längre. Ingen ebolavarning längre, om man får uttrycka sig så vanvördigt.

Trängsel på perrong i tunnelbanan i Stockholm.

Regeringen och Folkhälsomyndigheten ska nästa vecka tala om hur de ser på avvecklingen av flertalet av de nuvarande restriktionerna från 9 februari.

Om det även kommer att innefatta hur de ser på att även fortsatt klassa covid-19 som samhällsfarlig är oklart.

En samhällsfarlig sjukdom beskrivs så här i Smittskyddslagen:

”Med samhällsfarliga sjukdomar avses allmänfarliga sjukdomar som kan få en spridning i samhället som innebär en allvarlig störning eller överhängande risk för en allvarlig störning i viktiga samhällsfunktioner och som kräver extraordinära smittskyddsåtgärder.”

De restriktioner som bör bestå är att hålla avstånd, jobba hemma om möjligt och använda munskydd i trängsel.

I början av pandemin var det rimligt att kalla covid-19 för samhällsfarlig. Folk dog som flugor, landets iva-avdelningar var sprängfyllda av svårt sjuka patienter.

Men vaccinet och omikronvarianten har radikalt ändrat bilden.

Min gissning är att Magdalena Andersson, påhejad av Anders Tegnell, snart kommer att göra som professorerna vill.

Gå med i Iniziopanelen hos Demoskop – och gör dig hörd!

Det är frivilligt att svara, du är anonym och kan gå ur när du vill. Klicka på länken för att anmäla dig.