Låter dramatiskt – betyder inte så mycket juridiskt
I dag delges Ebba Busch misstanke om grovt förtal, vilket onekligen låter dramatiskt.
I själva verket betyder det inte särskilt mycket, i varje fall inte juridiskt.
Det har nog inte undgått många att Kristdemokraternas partiledare befinner sig i en juridisk härva runt ett husköp i Uppsala.
Men det är för mitt fortsatta resonemang nödvändigt att inleda med en kort resumé.
Busch kom överens med 81-årige Esbjörn om att köpa dennes hus och erlade handpenning. Men mannen ångrade sig och efter diverse turer mellan jurister och i pressen har tvisten hamnat i domstol och väntar på avgörande.
Politikern har gett sin syn på bråket i ett inlägg på Facebook. Det står henne givetvis fritt att göra.
Men hon nämnde att Esbjörns dåvarande ombud, juristen Johann Binninge, en gång i världen dömdes för brott. Det var mindre genomtänkt gjort.
Binninge polisanmälde Busch för förtal och åklagare Anders Jakobsson inledde plikttroget en förundersökning.
För en månad sedan avslöjade åklagaren att partiledaren kommer att kallas till förhör och delges misstanke om brott.
Något som i sin tur ledde till att kommentariatet började spekulera i huruvida Busch kunde sitta kvar och nödvändigheten av i vart fall en timeout.
Det var förhastade analyser. Åklagarens besked betyder nämligen inte särskilt mycket.
Den andre parten är redan förhörd. För att genomföra förundersökningen ordentligt måste även politikern höras.
Det är rent av en rättighet att bli delgiven. Utan en konkret brottsmisstanke är det svårt att försvara sig.
Först när förhöret är gjort tar åklagare ställning till om åtal ska väckas eller ej.
Jakobsson har ett antal faktorer att ta hänsyn till innan han bestämmer sig. Lagen sätter ramen.
Den första frågan är om förtal över huvud tagets har begåtts. Påståendet som gjorts måste innehålla viss konkretion.
Att säga att någon är ful eller otrevlig är inte brottsligt. Att vräka ur sig att en fiende är pedofil kan mycket väl vara en lagöverträdelse.
I det här fallet råder det ingen tvekan om saken. Buschs tilltag är tillräckligt för att hon i teknisk mening, som det heter, har gjort sig skyldig till förtal.
Nästa fråga är spridningen av förtalet. Har påståendet om ombudets tidigare brottslighet nått många? Ja, tveklöst.
Men sedan blir det mer komplicerat. Den som har gjort sig skyldig till förtal kan slippa straff i enlighet med den så kallade ansvarsfrihetsregeln i förtalsbestämmelsen.
Det här är den springande punkten i detta ärende. Var det försvarligt att lämna uppgiften? Busch hävdar det. Hon säger att hon inte ville någonting annat än att ifrågasätta ombudets lämplighet i hustvisten.
I Åklagarmyndighetens handbok om förtal finns ett avsnitt om spridande av brottmålsdomar. Inte minst i dessa fall är försvarlighetsbedömningen viktig.
Domar på senare år pekar för övrigt i en viss och sträng riktning. Det är inte tillåtet att sprida gamla domar i sociala medier.
En annan och mer eller mindre bortglömd aspekt i detta mål är vilken skada som kan ha skett.
Att Binninge tidigare offentligt har berättat om sin dom är inte oväsentligt.
Han anser sig vara felaktigt dömd och har tillsammans med bland andra Billy Butt grundat en organisation vars syfte är att bilda opinion för ökad rättssäkerhet.
Han har intervjuats i tidningar och hävdat att han utsatts för ett justitiemord.
Det går med andra ord att hävda att uppgiften redan var allmänt känd och att skadan därför är marginell.
Något som möjligen talar för att Busch kommer att åtalas är att åklagare de senaste åren blivit mer offensiva gällande denna brottslighet.
Dels beror detta på en lagändring. Tidigare var en förutsättning för att åklagare ska väcka åtal att det var särskilt påkallat ur allmän synpunkt. Nu har ordet särskilt tagits bort. Det räcker med att det är påkallat ur allmän synpunkt.
Dels beror det på nätets framväxt. Vi har de senaste åren sett ett antal domar. Män som döms efter att ha spridit hämndporr. Kvinnor som fälls efter att ha pekat ut män de hävdar har förgripit sig på dem.
Men fortfarande – och detta är viktigt – är grundregeln att allmänt åtal för förtal bara ska väckas i undantagsfall.
Det normala är att den som upplever sig förtalad själv får driva sitt ärende. Det finns en god anledning till denna ordning.
Om polis och åklagare skulle tvingas sätta tänderna i allt skitsnack om grannens otrohet, kollegans alkoholvanor eller svärmors spydigheter skulle de snart inte ha annat att göra.
Hur kommer då detta att gå?
Jag har tidigare självsäkert spått att åklagaren sannolikt lägger ner ärendet. Men jag är inte längre fullt så säker på min sak.
Fallet är onekligen mer komplicerat än det genomsnittliga ärendet av detta slag.