Wilma måste hittas för att misstänkta mordet ska bli löst

Det är mycket svårt att få en mördare fälld utan kropp.

Att Wilmas kropp hittas blir sannolikt avgörande.

Nu är förvisso en ung man häktad som på sannolika skäl misstänkt för att ha mördat den försvunna flickan, men det innebär inte att åklagare Caroline Fransson ens är i närheten av en fällande dom.

För att mord ska vara bevisat bortom rimligt tvivel kommer hon sannolikt att behöva en dödsorsak, en brottsplats och en något så när detaljerad berättelse om hur mordet gick till.

Ett annorlunda sätt att uttrycka saken är att det behövs en kropp.

Nu innehåller utredningen redan hyfsat starka indicier. Normalt när brott tros ligga bakom en persons försvinnande och det finns en misstänkt rubriceras ärendet som människorov, även om utredarna befarar att ett mord har begåtts.

I det här fallet finns teknisk bevisning som talar för mord. Det kan vara Wilmas blod. Det kan vara ett vapen som tros ha använts och som har gått att binda till den häktade. Det kan vara någonting helt annat.

Eftersom den misstänkte 22-åringen har stått flickan nära är fynd som i ett annat sammanhang kunnat vara av avgörande betydelse sannolikt ointressanta. Det finns naturliga orsaker till att exempelvis hårstrån eller fingeravtryck hittas i mannens bostad.

En annan aspekt är tiden. Wilma sågs senast i livet torsdagen den 14 november. Några dagar senare, på söndagen, anmälde hennes familj henne försvunnen. Ytterligare ett antal dagar senare, på tisdagen, anhölls mannen.

Han kan naturligtvis visa vara oskyldig, konstigare saker har hänt än att fel person frihetsberövas i inledningen av en brottsutredning, men om han nu har mördat henne har han haft gott om tid på sig att gömma kroppen och städa undan bevis.

En indikation så god som någon på hur besvärligt det här ärendet kan bli för åklagaren är att studera kriminalhistorien.

Att hitta fall där en påstådd mördare har ställts inför rätta utan kropp är få. Att hitta fällande domar är ännu färre.

Ett känt exempel på framgång för åklagaren var då Thomas Quick fälldes för mordet på Johan Asplund, men av hänsyn till rättsväsendet och dess brist på fullkomlighet lämnar jag den pinsamheten därhän.

Mordet på Marina Johansson, som försvann från sitt hem i Spekeröd 2010, illustrerar med all önskvärd tydlighet hur svårt det kan vara.

Tre åklagare arbetade i fyra års tid med att få kvinnans före detta sambo fälld. Men trots en blodpöl i hennes säng och ett skotthål i väggen friades mannen i såväl tingsrätt och hovrätt.

Det var först efter att kvarlevorna återfanns och åklagaren beviljades resning i målet som mannen fälldes.

Men det finns exempel då åklagaren har lyckats. En mc-uppgörelse i Falun och mordet på Dan Schyman i början på 2000-talet är två medialt uppmärksammade ärenden.

Och för bara några veckor sedan dömdes en man i Göteborg till 14 års fängelse för mordet på Ali Reza, vars kropp varit försvunnen i tre år.

Åklagaren befinner sig med andra ord i en mycket svår, men inte helt omöjlig situation. Oddsen för fällande dom förbättras dock betydligt om Wilmas kropp hittas.