Varför pratar ingen i Almedalen om bränderna?

Varför talade ingen om bränderna?

Partiledarna hade förstås annat att tänka på under Almedalsveckan: en stundande valspurt, nazister och islamister. Segregation.

Men inga bränder. Något kan förstås ha fallit bort i rapporteringen, då Sverige samtidigt förfördes av fotbollslandslaget, med Granen i spetsen. De andra granarna och träden, vilka täcker drygt hälften av Sveriges yta, ägnades färre tankar.

Det borde de inte ha gjort. I juni inkom 2 214 larm och brand i terräng, enligt Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB.

Rekord, antagligen. Fler larm än sommaren 2014 då Västmanland drabbades av den största branden i Sverige sedan medeltiden.

Det finns anledningar att minnas den sommaren, rättare sagt den 31 juli. Likt merparten av världens skogsbränder orsakades branden av människan: en gnista från en skogsmaskin.

Fem dagar senare härjade en eldstorm med flammor höga som kyrktorn. Människor flydde för sina liv, skogen förintades. Norbergs tätort var timmar från att drabbas av lågorna.

Sven Olov Karlssons reportagebok ”Brandvakten” (Natur & Kultur, 2017) skildrar skogsbranden i Västmanland. Själv tvingades han fly från sin skog och sitt hem, som familjen ägt i generationer.

Karlsson gestaltar en rad människoöden, det är läsning som svider i ögonen. Framför allt klär han av vår nations beredskap.

Förra veckan varnade MSB allmänheten för extrem torka, vilket kan leda till bränder i skog och mark. Forskarvärlden är enig om att det extrema vädret handlar om klimatförändringar. Redan 2013 skrev MSB om en framtid där stora bränder ökar rejält. Därefter har globala värmerekord slagits varje år.

Och det är en ond cirkel. För skogen är inte bara jordens lungor.

”Skogsbränder orsakar omkring 40 procent av de globala utsläppen av koldioxid”, skriver Karlsson och refererar till forskningsprojektet MACC II.

Hur ofta pratar någon om det? Trots att klimatet stundtals är i fokus.

Elden får medieutrymme medan den rasar, konstaterar Sven Olov Karlsson. Sedan är det tyst.

Problemet är ändå inte att skogsbränder uppstår. Det är att brandförsvaret, trots fler utryckningar, försvagas. Anslagen krymper, folk får gå, tjänster försvinner.

Räddningstjänsten skärs ner – när vi behöver den mer än någonsin.

Trots det lyste skogsbrändernas närvaro med sin frånvaro under århundradets kanske viktigaste politikervecka.

För någon månad sedan skickade MSB ut broschyren ”Om krisen eller kriget kommer”. Många skrattade och skrockade.

Varför ska vi bunkra förnödenheter? Har staten bekostat en porrtidning för preppers? Inte kommer väl ryssen?

De som tänkte så bodde nog inte i skogen.

Följ ämnen i artikeln